Uppåt väggarna att riva patienternas konst
Ulrika Stahre om väggmålningarna under Beckomberga sjukhus
TV. Det är en fascinerande kulturhistorisk skatt som funnits sedan 1970-talet i kulvertarna under det gamla mentalsjukhuset Beckomberga: patienterna fick tillsammans med ett par konstnärer skapa över hundra meter väggmåleri. Idyller blandas med mardrömslika skräckfantasier. Målningarna bedömdes som för otäcka av landstingspolitikerna som stoppade projektet efter bara två år.
Det var då. Beckomberga är för länge sedan ombyggt till ett bostadsrättskomplex. Men kulvertarna har varit orörda, tills nu. Rivning stundar på grund av ett vägbygge.
SVT sände häromdagen ett kort reportage om målningarna, som alltså dokumenterades redan då. Det är ett litet stycke vård- och konsthistoria. Skapande har inte alltid setts som en vårdform (bildterapin kom till Sverige på 1960-talet), och konstnärernas roll som pedagoger ute i samhället hade inte heller så värst djupa historiska rötter (den ryska revolutionära modernismen var väl först). Målningarna är de sista spåren av de människor som bodde och vårdades på Beckomberga, och snart är de utplånade.
Det är förstås synd att projektet inte kan bevaras, som ett slags monument över en mentalvård som verkligen inte alltid höll måttet, som var stigmatiserande men också på åtminstone något sätt human. Att bilderna var för otäcka för landstingspolitikerna kanske vi kan fnissa lite åt i dag – inte ens under jorden skulle ångest och smärta få synas. Varken då eller nu.
