Dödsångest skördar liv i Afghanistan
Ändå vill regeringen fortsätta kriget
På natten den 11 mars gick den alkoholpåverkade sergeanten Robert Bales, 38 år, in i två afghanska byar. I den första sköt han elva civila, i nästa fem. Av de 16 mördade var nio barn. Amerikanska medier har noggrant rapporterat om Bales långa tjänstgöring och all psykisk press han samlat på sig under sina sex år i Afghanistan.
Man kan fråga sig hur den mentala hälsan ser ut bland afghaner efter elva års krig.
Redan för sex år sedan konstaterade den engelska medicinska tidningen The Lancet att två tredjedelar av alla afghanska barn led av trauman på grund av svält, våld och krig. Den holländska organisationen Healthnet konstaterar i en rapport från slutet av 2011 att ”våld numera hör till daglig rutin”. WHO finner samtidigt att så många som 60 procent av befolkningen lider av mentala sjukdomar. 78 procent av kvinnorna har ångestpsykoser och 90 procent av de afghanska barnen tror att de kommer att dö i krig.
Enligt en rapport från brittiska Tearfund 2011 har flykten, såväl den till de omliggande länderna som status för internflyktingarna, förstört en lång rad familje- och sociala mönster. Dessutom har tekniska experter och högutbildade flytt landet, och just nu är regeringens hälsovård i extremt dåligt skick.
Ändå vill vår borgerliga regering med en känd utrikesminister i spetsen lägga lejonparten av de pengar som spenderas i Afghanistan på fortsatt krig.
