Ny musik för nya lyssnare

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-08

e.s.t. har något för alla

Varför är Esbjörn Svenssons Trio så stor? När 23 europeiska länder skulle rösta fram en internationell jazzkung föll rösterna på denna anspråkslösa trio från Sverige. Och på musikexportsidan har en jazzgrupp i modern tid aldrig sålt fler plattor.

Det borde vara enkelt att förklara. E.s.t har något för alla: jazz, electronika, funk, pop, rock, folkmusik, filmmusik, klassiskt. Men det är större än så. Det är ... mångfalden i det enkla. Som i senaste cd:n Viaticum.

Först har vi samspelet, det telepatiska. De är inte fler än vad som behövs och man hör alla musiker lika tydligt, det finns inga mellanstämmor, alla spelar huvudstämmor. Subtila nyanser, en hastig blick, en inandning skapar ett genomskinligt sound som många säkert upplever som en befriande uppriktighet.

Harmonierna lyckas blanda folkton, klassiska sekvenser och nyare lite udda moll-dur-tonaliteter. Pianisten Esbjörn Svensson är ju rätt mycket en länk till Jan Johanssons meditativa jazz men inte alls lika melankolisk. Det är mera oförställt. Å andra sidan hör man tydliga reminiscenser från både Bachs lek med kvintcirkeln, Chopins etydkonster och Rachmaninovs förälskade melodier.

Melodierna är utmejslade och bygger inte på löst jammande, det gör att de få improvisationer som förekommer känns väldigt fria och inte så tradiga.

Låttitlarna är ett kapitel för sig. Jag kan inte komma på någon annan grupp som lägger så stor vikt vid låtarnas poetiska (rikt)värde. Ta till exempel Strange Place for Snow och Seven Days of Falling.

Ytterligare ett bevis för att e.s.t har lyckats göra ny musik för nya lyssnare är den avslutande What Thought The Way May Be Long på 20 minuter. Låten innehåller allt och ekar ut i ett mystiskt ljudlandskap. Annars är den ideala längden för en e.s.t-komposition sju minuter, med en inbyggd dramaturgi som tycks passa gruppen bäst.

Gå hem från jobbet. Ladda cd-spelaren med Viaticum. Kanske går det att betrakta som företagshälsovård.

Musik

e.s.t.

Viaticum

Mikael Strömberg