Kulturmannen – sådan är han
Hanna Olsson har lyssnat på poddar med och om honom
Jag har alltid varit blyg, skriver Mikael Persbrandt i sin självbiografi.
Jag har alltid varit blyg, säger Tommy Körberg i podden Katarina Hahr möter.
Jag har alltid varit blyg, säger Krister Henriksson i podden Schulman Show.
De är många, kulturmännen som beskriver detta unika tillstånd av att känna sig utanför och avsky alla former av mingel. Jag är ironisk naturligtvis, alla känner så emellanåt, men det är något kulturmannamässigt i att kokettera med det (gärna med tillägget: ”men på scenen släpper blygheten”).
Att framställa sig som blyg är förstås även ett bekvämt sätt att inte behöva ta socialt ansvar.
Diskussionen om den ocharmigt självrättfärdiga kulturmannen och mansrollen i stort har fått ny fart den senaste tiden, tack vare turerna kring Svenska Akademien.
Vältajmat för den nya podden Ekman/Ölmedal: Sex samtal om män. Där pratar kulturjournalisterna Malin Ekman och Ida Ölmedal om olika kategorier av män och det första avsnittet handlar om – tada! – kulturmannen.
Men mest är det Horace Engdahl som analyseras, som ju mer hör hemma i genren akademikersnubbe.
Det som sägs är smart, sökande och en aning nedtonat och den som väntar sig kvällstidningsrubriker blir besviken. Kanske handlar det om personliga preferenser, men avsnitt två om Silicon Valley-mannen hade tjänat på att stryka gästen Johan Staël von Holstein och låta programledarna spåna mer fritt.
Så fort gästen lämnar studion kan Ölmedal och Ekman vara sig själva igen och delen om att bli ihop med en Silicon Valley-man för hans goda geners skull är riktigt rolig.
Om podden fortsätter så kan vi få ett oblygt samtal om mansroller, på riktigt.
