Sverige måste vara lika hårda mot Erdogan som Tyskland
Svensk journalist det senaste offret för Turkiets missbruk av Interpol
Den allt mer paranoide president Erdogans kamp för att tysta all turkisk opposition har än en gång drabbat svenska medborgare.
I torsdags greps den svensk-turkiske journalisten och aktivisten Hamza Yalcin på Barcelonas flygplats. Han har häktats och sitter nu fängslad i väntan på att utlämnas till Turkiet. Yalcins sambo har haft telefonkontakt ett par gånger sedan gripandet, men svävar fortfarande i ovisshet om vad som kommer att hända.
Frågan är hur Sverige nu kommer att agera. Lika kraftfullt som Angela Merkel gjort när tyska medborgare hotats av Turkiet med lösa anklagelser om terrorism?
Eller slapphänt och ointresserat eftersom Yalcin har dubbelt medborgarskap i både Sverige och Turkiet?
Anledningen till gripandet är en arresteringsorder som utfärdats av Interpol. Yalcin är i Turkiet misstänkt för terrorism och hotas med en fängelsedom på över 22 år. Sedan 2015 har fler än 50 000 turkar gripits och 110 000 förlorat sina jobb på grund av samma anklagelser.
Yalcin har varit ledare för en liten marxistisk organisation och skriver för den socialistiska tidningen Odak dergisi. En smal, men inte okänd tidskrift som trots att den är en uttalad fiende till Erdogans regim inte blivit förbjuden.
Han är också aktiv i Amnesty och en svensk vänstergrupp kallad ”Utbildnings- och solidaritetsrörelsen”. Han har undervisat på högskolan i Halmstad.
Reportrar utan gränser avfärdar anklagelserna mot Yalcin som ett sätt att försöka tysta en kritisk röst.
Efterlysningen utfärdades redan 2016 men Yalcin har hittills fritt kunnat resa till flera europeiska länder, bland annat Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Varför just Spanien tillgodosåg Erdogans önskemål är oklart.
– Jag vet inte varför de gör så. Jag trodde inte Spanien skulle ta det på allvar, säger Hamza Yalcin på telefon till sin sambo i Halmstad.
Att Yalcin efterlyses med hjälp av antiterrorlagstiftning är däremot inte överraskande. Såväl Ryssland som Kina och USA låter kriget mot terrorn ursäkta massövervakning och kontroll av oliktänkande. Erdogan är i fint sällskap.
Interpol har dessutom i många år fått kritik för att de enkelt kan användas som verktyg för totalitära regimer utan att något gjorts åt det. Bland Interpols medlemmar finns Syrien, Sudan, Vitryssland, och Zimbabwe som alla har korrupta poliskårer och gör sig skyldiga till allvarliga människorättskränkningar.
Huruvida den listige Erdogan skulle börja använda Interpol för att sätta skräck i politiska flyktingar var bara en tidsfråga. Att lägga ut sin paranoida terroristjakt på entreprenad passar honom perfekt – det är både bekvämt och ger internationell legitimitet åt anklagelserna.
Och Turkiet har mycket riktigt börjat missbruka Interpol. Enligt BBC Turkey utfärdade Turkiet inte mindre än 60 000 internationella efterlysningar efter kuppförsöket 2016. Samtliga var medlemmar i den regimfientliga Gülen-rörelsen.
Tyskland är ett av få länder som inte låter Erdogans förföljelser gå ostraffade. Länderna genomlider just nu en allvarlig diplomatisk kris efter att den tyske medborgarrättsaktivisten och Amnestymedlemmen Peter Steudtner greps utanför Istanbul den 5 juli i år, anklagad för samröre med terrorister. Angela Merkel har hotat att dra in såväl bistånd som utfärda resevarningar för tyska turister om inte Turkiets godtyckliga arresteringar upphör.
Vid samma tillfälle greps en svensk, vilket fick UD:s presstjänst att upprört slå fast att de ”ser allvarligt” på det inträffade.
Det duger inte.
Sverige och UD måste agera lika hårt som Tyskland mot Erdogan och det sätt han använder Interpol på. Inte bara är hans urspårade terroristjakt ett hot mot yttrandefriheten, det riskerar att totalt förstöra det internationella polissamarbetets trovärdighet.
Att Yalcins dubbla medborgarskap ska leda till att han behandlas sämre av svenska myndigheter rimmar inte med svensk rättstradition. Särskilt inte när det turkiska medborgarskapet är nästan omöjligt att avsäga sig.
