Succépodden saknar ryggrad
Kristoffer Bergström har lyssnat på ”Våga prata”
45 000 kronor. Så mycket tilldelas du i reklamintäkter om du spelar in ett youtubeklipp som får en miljon visningar.
I dag finns en uppsjö svenskar som hittat sin metod (pranks, tester, dans, matlagning, skämt) för att nå massorna och säkra lönen. Utöver Pewdiepie, Jocke & Jonna och Therese Lindgren finns en hop stjärnor som du sällan stöter på utanför Youtube. De heter Moa Murderess, Vlad, Anis, Swebliss, Emma och Konrad och bryr sig lika lite om gammelmedia som gammelmedia om dem.
I början av juni startade fyra av dem podcasten Våga prata som snart seglade upp på förstaplatsen på Itunes Sverigelista.
Cluee, Anjo, Verz och Slask är inriktade på roast, alltså rimmade låtar där de häcklar kollegor. De är duktiga på sin sak, men jämfört med hiphoppen eller satiren är texterna snälla och gulliga. Tjockisen vill ha en kaka till. Hon slickar Jonnas röv. Han är mytoman.
I sin podd skvallrar killarna (förlåt: gör exposes) om sin värld, med röstlägena uppvridna på max. De vill framstå som hårda, deras hud är av kevlar, de viker sig inte för något.
Eller ja, en gång hjärtade en annan youtuber en elak kommentar om Cluee. Klart man blir sur då. En annan gång uppmuntrade en kollega en video men ångrade sig. För att inte tala om de boende i Youtubehuset som är alldeles för pk och den där homosexuella killen som avslöjar vilka som röstar på SD och själva Youtube som delar ut straff värre än fängelse.
Våga prata är i skriande behov av lite ryggrad, att den modiga kvartetten för tio minuter är lika hård som sin presentationsbild (en sammanbiten man med stirrblick och munkavle). Men det är ett evinnerligt gnäll på småsaker. Buhu, jag pekas ut som mobbare, jag som bara gjorde en reaction.
Peak lipsill nås efter ett par minuter av avsnitt ett, i följande resonemang:
– Rap för mig är konst. Det ska inte gå att censurera rap. Om du kallar honom fet, ful eller äcklig – det är vad du tyckt då, i stunden. Då kan man för fan inte ställa sig i en video och säga ”jag är hashtagg besviken”.
Sådär fortsätter det. Felet är alltid någon annans. Det är outhärdligt att lyssna på.
