Allt är kritik hos DN
Det blir spännande att läsa fler recensioner om litteraturpris
Augustprisjuryn hade fräckheten att göra andra värderingar än Dagens Nyheters recensenter. För det blev de tillbörligen uppläxade. Fair enough. Att DN:s redaktion lever i föreställningen om att de är landets litterära rikslikare är väl i sin ordning på ungefär samma sätt som att amerikaner tror sig leva i frihetens hemvist eller att småbarn tror på tomten.
Det underliga uppstår när Malin Ullgren (28 november) förklarar sig med att kritik måste vara värderande. Eh, ja? Om jag förstår henne rätt innebär det att DN numera inte bara recenserar litteratur, utan också litterära utnämningar. Nu väntar jag på recensionerna av Bookerpriset, Selma Lagerlöfpriset, Aftonbladets litteraturpris, Nordiska Rådets pris, Gerard Bonniers essäpris etc. Det ska bli jättespännande att läsa!
Eller kanske inte, om jag ska vara ärlig. Kan ni inte skicka resultaten direkt till de berörda nämnderna, i stället för att göra en kultursida av det? Eller gör en tweet: ”fel bok vann!”
Men framförallt får kommentaren mig att förstå det som förundrar mig alltmer: hur DN Kultur lyckas bibehålla den där självbilden av rikslikare, samtidigt som sidan i allt högre grad fylls av livsstilskrönikor, topplistor, fler krönikor, författarporträtt och ännu fler krönikor. Nu förstår jag: allt detta ÄR ju kritik!
Snart är det dags för den årliga utdelningen av Lagercrantzen, DN:s kritikpris. Efter att författaren och kritikern Aase Berg välförtjänt fick priset 2011 har det gått till en kolumnist, en ledarskribent, en litteraturforskare, en programledare, ytterligare en kolumnist, en författare och en redaktör. Vem kommer att få det 2019? Leif GW? Zlatan? Greta Thunberg?
