Sossarna måste välja väg
Enna Gerin om socialdemokratins val: lösa problemen eller flörta med människors repressiva sidor
Samtidigt som Socialdemokraternas kongress i Örebro rullade på förra helgen pågick ett avgörande replikskifte på Aftonbladet debatt. Tappade partiet väljare för att man var för restriktiv och hård eller för att man inte var nog restriktiv och hård under valåret 2018? Socialdemokraternas valanalys släpptes förra veckan och har nu återaktualiserat en spricka som partiet brottas med allt sedan flyktingkrisen 2015.
Redan på kongressen 2017 i Göteborg var det uppenbart att den mest uppslitande frågan för partiet rörde migrationspolitiken. Många kongressombud ville ompröva de mest hjärtskärande delarna av den då fortfarande temporära restriktiva linjen. Man lyfte fram rätten till familjeåterförening och fördelarna med permanenta uppehållstillstånd.
Men Morgan Johansson lyckades efter hårda manglingar få till en kompromiss som säkrade partiledningens restriktiva linje. På årets kongress låg locket på och meningsskiljaktigheterna flyttade i stället över till debattsidorna.
Sprickan inom Socialdemokraterna har fått en ny skepnad. Under valrörelsens heta vår blossade spänningarna upp när många medlemmar reagerade starkt på den hårda och närmast reaktionära tonen i S-valstrategins första del.
Partiets valanalys blottade i förra veckan att det internt finns diametralt olika förståelser av Socialdemokraternas enorma opinionstapp fram till sommaren 2018, från opinionssiffror på i genomsnitt 28,5 i november 2017 var partiet nere på i snitt 23,4 i juli. Gabriel Wikström som lett partiets valanalysgrupp var tydlig på presskonferensen och menade att opinionsraset berodde på ”i princip uteslutande diskussionen om de ensamkommande och gymnasielagen” (SVT Forum 19/3).
Valanalysen skyller partiets kräftgång under förra våren på att väljarnas förtroende för Socialdemokraternas restriktiva migrationspolitik skadades av att man gav ensamkommande ungdomar en andra chans att förverkliga sina drömmar i Sverige.
Sidoorganisationerna S-Studenter, Tro och Solidaritet, samt HBT-Sossar gick direkt ut och protesterade mot denna enögda förklaring. De menar att det var den misslyckade valstrategin som var problemet. I stället för att neutralisera och få bort högerns reaktionära problemformuleringar förstärktes deras betydelse under valrörelsen av S:s strategiska vägval att betona hårdare tag. Samtidigt demobiliserades valarbetare och gräsrötter av den mycket hårda retoriken.
Antingen försöker vi lösa samhällsproblemen på riktigt – eller så är vi lata och flörtar med människors repressiva och reaktionära sidor
Sprickan inom socialdemokratin handlar om två helt olika idéer om hur man ska behålla och få tillbaka sina kärnväljare inom arbetarklassen. Efter decennier av ensidigt fokus på den urbana övre medelklassen är partiet i dag enigt om att man återigen främst bör vända sig till och driva LO-kollektivets och de breda löntagargruppernas intressen. Men frågan är hur? Vad vill dessa grupper ha?
Vissa delar inom partiet vill ta genvägar genom att appellera till, bekräfta och förstärka den arbetarkonservatism som alltid funnits där och som växt sig starkare i breda folklager i takt med att klassamhället brutaliserats. Andra delar inom partiet vill stärka arbetarklassens förtroende för partiet genom att stenhårt stå upp för och driva de breda löntagarnas ekonomiska intressen. Men det kostar pengar att lösa människors verkliga problem och göra skillnad i deras vardag.
Om vi som samhälle inte har råd med anständiga pensioner, inte har råd med en likvärdig skola, inte har råd med en tillgänglig sjukvård, inte har råd med bostäder, järnvägar och infrastruktur – då kommer vi inte heller ha råd med att hjälpa människor som flyr fasansfulla krig. Vi kommer inte ha råd med ett humanistiskt fundament. Att låta krigsdrabbade familjer, barn och föräldrar, återförenas igen.
Den svenska socialdemokratin står inför ett avgörande vägskäl. Antingen försöker vi lösa samhällsproblemen på riktigt och tar ansvar för varandra och våra medmänniskor. Eller så är vi lata och flörtar med människors repressiva och reaktionära sidor. Sidor som vi alla bär inom oss. Med små obemärkta förskjutningar kan vi då bana väg för att öppna portarna till barbariet.
Därför handlar debatten om valanalysen om mycket mer än en misslyckad valstrategi. Det handlar om att stå på rätt sida av historien på riktigt, och låta det kosta att bygga ett anständigt samhälle.
