KD vill införa statstelevision på riktigt

Jan Scherman: Politiker ska inte definiera vad som är ”krimskrams”

Ebba Busch Thor i ”Så ska det låta”

Så kom också KD-folket ut ur garderoben för att ansluta sig till SD-kollegerna och Moderat-kamraterna.

Alla vill nu, med lite olika krav, öka den politiska kontrollen över public service.

Så säger ingen förstås. Ebba Busch Thor, nyss hemkommen från Bindefelds födelsedagskalas i Tel Aviv, låter genom sin partisekreterare Peter Kullgren meddela att SVT, SR och UR måste ”skala av krimskramset”. Man hör hennes röst – hon har ju har för vana att uttrycka sig i slika ordalag, vi minns väl alla hur hon som kommunalråd i Uppsala avskaffade biblioteksservicen i äldrevården med argumentet att det var ”fluff-fluff” och ”trams”.

Problemet med KD:s utspel är just att någon måste definiera ”krimskramset” och konsekvensen blir att det är det politiska systemet som ska definiera vad som ska bort och vad som ska vara kvar. En välvillig tolkning är att KD inte till fullo insett problematiken med det de säger – eller så är utspelet medvetet försåtligt med den underliggande avsikten att partiet på fullt allvar vill införa statstelevision.

Det är obestridligt att KD inte förstått särskilt mycket av det som hänt: de kommersiellt finansierade medierna blir alltmer kommersiella med vikande publicistiska ambitioner. Tuffa neddragningar och nedläggningar av lokala redaktioner. Därtill växande internationell konkurrens och dramatiskt ökat utbud på nätet. I detta behövs ett starkare public service, inte ett svagare.

Moderaterna är tydligare när de talar om att krympa public service. Partidistriktet i Stockholm vill helt enkelt lägga ner SVT, SR och UR. Partiledningens språkrör Gunnar Strömmer har haft svårt att dölja sin förtjusning och vill därför utreda frågan och i tillägg överväga viss reklamfinansiering.

Utredningsdirektivet lyder – smalare, vassare och billigare. Men konsekvensen blir också närmast axiomatiskt större politisk styrning.

Nedmontering av public service och hårdare kontroll riskerar också att bli en konsekvens av bristfällig politisk motstrategi

Precis som i andra politiska frågor så har delar av borgerligheten nu anpassat sig till SD-linjen, alltmedan socialdemokratin och vänstern är uppseendeväckande passiva.

Nedmontering av public service och hårdare kontroll riskerar också att bli en konsekvens av bristfällig politisk motstrategi, mediepolitikens förändring kan bli en historisk upprepning av vad som hänt inom flyktingpolitikens område. Medan SD agerade aggressivt, gjorde de andra ingenting eller viftade bara bort hotbilden. Partiets tankar avfärdades där som orealistiska. Jag hör nu retoriken upprepas, denna gång i frågan om mediepolitiken. I det som kallas regeringsunderlaget betraktas attackerna mot public service som just världsfrånvända och okunniga.

Låt oss heller inte glömma att mäktiga mediekonkurrenter lurar i vassen och gärna ser ett förkrympt public service med hänvisning till att offentligt finansierad radio och tv per definition är konkurrensstörande.

Det måste vara möjligt att definiera public service-uppdraget i denna nya tid – tydligt, offensivt och med en målsättning om ett förstärkt public service, som inte sneglar ängsligt på kommersiella avarter i diverse programgenrer bara för att slå nya publikrekord.

Det är ett starkt public service som behövs i en tid med växande internationella mediegiganter och med nationella kommersiella medieföretag som i långa stycken rustar ned det publicistiska uppdraget. Ett SVT, SR och UR som står stadigt, slår vakt om sitt oberoende och kan arbeta långsiktigt.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.