ÅSIKT

Upplagt för vänstern i striden om välfärden

Enna Gerin: Krav på effektiviseringar och privatiseringar är verklighetsfrånvända

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Pontus Orre
Demonstration av Undersköterskeupproret i augusti.

Den svenska välfärden står inför ett vägskäl och det drar ihop sig till politisk strid om dess framtid. Kommer vänstern vara lika skicklig på att rida tidens våg som nyliberalerna sist det begav sig?

I dagens debatt låter högern och näringslivet som en gammal kassettbandspelare på repeat. Man famlar sig fram med gamla floskler från 1980- och 90-talen. Privatiseringar, effektiviseringar, valfrihet och entreprenörskap. Vi hör bara vinstjakt, nedskärningar, skolsegregation och NKS-konsulter.

Ja, visst var det mycket enklare när det begav sig sist och tidsandan var på deras sida. När den offentliga sektorn svällde och uppfattades vara för dyr, stelbent och byråkratisk. Ronald Reagan var kung, Margaret Thatcher var drottning och nyliberala yuppies gled fram i sina cabrioleter på Stureplan.

Men för att dåtidens argument ska fungera i dag måste man blunda hårt inför hur dessa yuppies sen kom att ­pusha skola, sjukvård och äldreomsorg till bristnings­gränsen. Högern maler skamlöst på i debatten som om 30 år av nyliberala nedskärningar, valfrihetsreformer, privatiseringar och marknadslogik inte alls har ägt rum.

Om den offentliga sektorn en gång var för dyr och stelbent så är den i dag alldeles för underfinansierad och sönderprivatiserad. 

Undersköterskor över hela landet har genom sitt senaste uppror försökt få politikerna att förstå deras vardag och verklighet: dåliga arbetsvillkor, för hög arbetsbelastning, delade turer och låga löner.

I slutet av 1980-talet fanns möjligen ett visst utrymme att effektivisera äldreomsorgen. För på den tiden hjälpte en undersköterska i snitt fyra omsorgstagare per dag.
I dag stressar man igenom i snitt tolv besök per dag – varav hälften är under 15 minuter.

Våra välfärdshjältar blir jagade av förnedrande minutscheman tills de blir utbrända och sjuka. Samtidigt gör deras privata arbetsgivare vinst på våra skattepengar och deras ofattbara slit. De äldre får allt kortare besök och allt sämre kvalitet på sin omsorg.

Välfärdens resursbrist är ett resultat av de senaste 20 årens massiva skattesänkningar för de rikaste.

I dag är det uppenbart för alla att det inte går att spara en enda krona eller effektivisera bort en enda minut till ­inom den offentliga sektorns äldreomsorg. Sådana förslag är helt verklighetsfrånvända.

Välfärdens resursbrist är ett resultat av de senaste 20 årens massiva skattesänkningar för de rikaste. Om vi i dag skulle ta ut samma totala skattekvot av BNP som Göran Persson gjorde 1999 hade vi haft 240 miljarder kronor mer till välfärden varje år. Det hade lågt räknat räckt till minst 240 000 fler anställda ­inom offentlig sektor.

När välfärdens framtida finansiering debatteras föreslår näringslivets tanke­smedja Timbro mer effektiviseringar och ännu fler privatiseringar. Inför denna strid är verkligheten på vänsterns sida. Kommer vi att vinna denna gång?

avEnna Gerin

ARTIKELN HANDLAR OM

Välfärd

Vårdbolag

Timbro