Vi behöver inte ta oss mer vatten över huvudet
Göran Sommardal svarar Bosse Lindquist om Jan Myrdal
För att vara någon som påstår sig vara slagen under bältet är Bosse Lindquist förvånansvärt generös med de mccarthyistiska rundpallarna. Nu sägs jag ha studerat argumentationsteknik i både Moskva och Peking.
Men nej, jag har inga ömma Myrdal-tår. Jag har aldrig varit någon del av Jannes entourage.
Och nej, jag känner inget behov att redogöra för mitt förhållande till Jan Myrdals många och inte sällan principbländade och kvasi-historicistiska ståndpunkter i politiken.
Vad jag, emellertid, fortfarande inte begriper är hur Bosse Lindquist genom att tolkande citera ett par utdrag ur förordet till Rapport från en kinesisk by kan intala sig själv att han har bevisat att detta är en bok där ”Myrdal slirar mellan sanning och lögn när han skriver om kinesiska bönder”. Var Bosse Lindquist där och då, är han synsk, har han själv tillgång till samtida intervjumaterial som motsäger texterna i Myrdals bok?
Om själva sakfrågan är problemet hur man bäst ska hålla moraliskt räfst och rättarting med ”Norstedts när man släppte igenom Myrdals nedsolkningar [av två döda kvinnor]”, så har jag svårt att förbinda detta med en välgörande ideologiskt nerskruvad rapportbok.
Den kom ut 1963. För många och i synnerhet i den amerikanska propagandan var fortfarande Kinesen = Gula faran, vilket från och med sommaren 1960 i lika hög grad gällde tongångarna i Sovjetunionen i och med de öppna politiska skiljaktigheterna. Kina hölls (av USA) utanför FN, där Republiken Kina, det vill säga Chiang Kai-sheks regim på Taiwan, intog en permanent plats i Säkerhetsrådet.
När Myrdals och Gun Kessles bok kom ut och snart översattes till de stora världsspråken var det en av få välvilligt mänskligt inställda introduktioner till kinesisk verklighet (Sven och Cecilia Lindqvists Kina inifrån samma år var en annan). När Rapport från en kinesisk by utkom på franska, kallade sinologen Jacques Garnet den för den bästa han läst om det kommunistiska Kina. Själve Claude Lévi-Strauss berömde dess förmåga att förbinda antropologi och historia.
Med hjälp av korta citat ur förordet till den boken tycker sig Bosse Lindqvist kunna förete bevis nog för ett underförstått antagande att Myrdal i maskopi med Norstedts förlag livet igenom har spekulerat i politiska lögner och det moraliska nedsolkandet av döda kvinnor.
Lyckligtvis finns det fortfarande folk med den kritiska läsförmågan i behåll, som Hynek Pallas och Stig Larsson (Expressen 29 april, 1 maj). Och gud vare lovad att det fortfarande finns förläggare som inte har förläst sig på Savonarola. Vår tid har nog med politiska goddagspiltar.
Vi behöver ta oss mindre, inte mer vatten över huvudet.
