Bo Cavefors är död
Carl-Michael Edenborg minns en vulkanisk förläggare
Snart varje människa i bokbranschen har hört historier om Bo Ignatius Cavefors – vilket gjorde honom till en legendar i sin livstid, inte alldeles vanligt bland bokförläggare. Jag undrar hur legenderna kommer att utvecklas, sedan han i dag avled efter en tids sjukdom, åttiotvå år gammal. Material finns det gott om, från självbiografiska fragment till konstverk.
Den vulkaniske bokförläggaren introducerade på eget förlag 1959–85 i egen briljant formgivning mängder av viktig litteratur. Historierna om honom handlar om hans oortodoxa personlighet, om att han som alla trodde var vänster, egentligen var katolik och ultrakonservativ.
Om hur han sympatiserade med Baader-Meinhof-ligan för deras metoders skull, gav ut deras texter och stödde dem ekonomiskt.
Om hur Cavefors på 90-talet, efter att förlagstiden var över i ett ödeland av obetalda tryckeri- och andra räkningar, startade den kristet-konservativa stridstidningen Svarta Fanor och kom ut ur garderoben som fascistfetischist och ynglingaälskare.
Om hur han på ålderns höst turnerade runt med extrema performances i wieneraktionisternas anda, runkade och pissade på scen till industrimusik och ställde till skandal.
Senast i lördags kväll stod jag med min fästmö djupt inne i ett labyrintiskt antikvariat på Södermalm som doftade bokdamm och cigarr. Vi tittade bland annat på de ikoniska fotografierna som Baader-Meinhof-ligans medlemmar tog av varandra inne på Stammheimfängelset kort före sin död.
Bilderna ska ha tagits med en kamera som Bo I Cavefors enligt egen utsago hade smugglat in i fängelset.
