Hon, han och våldtäkten

Malin Krutmeijer om boken där offer och förövare gör upp

Thordis Elva och Tom Stranger.

Sexton år gammal möter Thordis Elva sin första kärlek. Han heter Tom Stranger, är två år äldre och utbytesstudent i hennes hemland Island. Hon är kär, han är kär, och konsekvenserna blir fullständigt förödande när han, en natt efter en utekväll, våldtar henne i hennes eget rum i föräldrahemmet.

Förödande för henne alltså. Det tar henne år att ens närma sig det faktum att det verkligen var en våldtäkt eftersom den inte passar in i den unga flickans mall för vad våldtäkt är, trots att hon blir både fysiskt och psykiskt skadad. Hon genomgår en lång bearbetningsprocess som utmynnar i att hon engagerar sig mot sexuellt våld, skriver en bok, föreläser. I dag är hon en etablerad dramatiker.

Han däremot gör slut två dagar senare, åker hem till Australien och tänker egentligen inte på saken. 

Det speciella med Elva och Stranger är att de har pratat ut rejält om våldtäkten. När hon, knappt tio år efteråt, konfronterar honom via epost inleds en åtta år lång brevväxling som avslutas med att de möts under en vecka i Kapstaden.

Det är om detta möte som Elvas och Strangers bok På andra sidan förlåtelsen handlar. I sina delar är den en komplex, känslig skildring av en situation präglad av skuld, skam, vrede och rädsla – samtidigt som de två hade kunnat göra stan ihop och ha trevligt som vilka i grunden rätt likasinnade som helst. Om bara inte den ena av dem en gång skadat den andra så illa.

Våldtäktsmannen är inget monster, offret är ingen förödd människa, och de normala, trivselskapande impulserna rycker i dem när de tar en öl mellan de smärtsamma urladdningarna.

Här blir sagt en del viktigt kring våld och patriarkat, men det är mycket fluff omkring. Formen är reseskildringens, och då snackar vi ”en inre och yttre resa”.

Kapstadens historia, strandpromenader, restauranger och parker görs till en laddad inramning för Elvas och Strangers samtal. Framställningen dignar av ett religiöst färgat idégods om tacksamhet, förlåtelse, ödet och och symboliska meddelanden överallt. Naturligtvis rasar en storm när de har en avgörande uppgörelse, och naturligtvis bedarrar den precis när förlossningen är vunnen. 

Lägg på en nypa självhjälpsprosa och idylliserade interiörer från Elvas alldeles underbara familjeliv hemmavid, med fantastiska barn och en klippa till man. 

Jag ska erkänna att jag har svårt att forcera den här diskursen, men å andra sidan verkar den ge mening för de två i dramats centrum. De lyckas uppenbarligen tillsammans skapa en jargong och en tolkningsram som hjälper dem. 

Efter resan skrev de denna bok, och har också hållit ett TED-talk tillsammans.

Följ ämnen i artikeln