Filharmonisk flirt med hårdrock
Allt är lätt på tonsättarfestivalen
Albert Schnelzers genombrottsverk, A freak in Burbank från 2007, har till dags dato spelats ett 60-tal gånger i 30 länder. Det säger något om styrkan i verket, men också att intresset för samtidsmusik är allt annan än på utdöende.
A freak in Burbank kommer också att framföras på söndag, när Stockholms konserthus tonsättarweekend avslutas.
Schnelzers musik har detta slags titlar, Bulletproof, Tales from suburbia, The enchanter eller Dance with the devil, titlar som lika gärna kunde ges en actionfilm eller ett hårdrockband. Musiken har också lösa förbindelser med populärkulturen, inte så att här finns musikaliska hyllningar till tonåringens hjältar. Snarare, menar Schnelzer själv i den lilla programboken, handlar det om att skapa samma slags effekt som ungdomens upplevelser gjorde, både för honom själv, för musikerna och åhörarna. Han vill skapa små världar, starka tonrum som är sig själva nog.
Invigningskonsertens tre verk, de ovan nämnda Tales from suburbia, beställningsverket Bulletproof samt cellokonserten Crazy diamond (rock igen), präglas vart och ett av en tydlig riktning. En stämning etableras, gärna i pianissimo, och förhöjs genom suggestiva klanger som sprider sig i orkestern. Och strax efter halva stycket kommer gärna några effektfulla forten, helst från slagverken.
Skönheten är också anslående, att Schnelzer studerat för Sven-David Sandström hörs, kanske tydligast i cellokonserten där solisten Jakob Koranyi excellerade med mjuka, glidande tonslingor som tycktes försvinna in i ett litet hörn och lämna efter sig en stilla suck.
Frågan är i vilken grad hans musik dröjer sig kvar. Trots all skicklighet, den säkerhet som kompositionerna präglas av, så finns där samtidigt en bekymmerslöshet. Allt verkar så lätt, inte minst när nu Kungliga filharmonikerna så elegant framförde verken under Evan Rogisters säkra ledning.
