Grekland köper vapen för miljarder
Folket får mer pang än pensioner för pengarna
VAL I GREKLAND EU räddar Grekland med nya lån. Så lät det för någon månad sedan i medierna. Anders Borgs reaktion var mer avslöjande. Lättad uttalade han sig i radion, men hans lättnad hade inget med omtanke om det skuldsatta landet att göra. Nu får det gå hur det vill med grekerna, förklarade han. Bankerna är räddade.
Denna plötsliga uppriktighet ruckade inte de förinställda vinklingarna. Vi förespeglas alltjämt att krisen handlar om lata sydeuropéer som lever i sus och dus.
Bland anställda i Grekland är årsarbetstiden visserligen betydligt längre än i Sverige, och den genomsnittliga pensionsåldern är ungefär lika hög som i Tyskland, men den grekiska olyckan blir likväl en moralitet om hur illa det går om man inte karvar i sociala rättigheter och utsträcker lönearbetet – för dem som har något. I morgon ska grekerna följaktligen välja mellan tacksamhet eller otacksamhet mot de välgörare som sökt hjälpa dem på traven.
The Guardian (19 april) ger upplysningar som svär mot det förutfattade. Det svarta hålet i den grekiska statskassan är de militära utgifterna. I förhållande till BNP är försvarsbudgeten dubbelt så stor som i övriga euroländer. Grekland är en av världens största vapenimportörer. Landet tar emot nästan 15 procent av Tysklands vapenexport och 10 procent av Frankrikes.
De två stormakterna gör Grekland till en lydstat, dikterar dramatiska sociala nedskärningar – och fortsätter att truga på landet nya vapenkontrakt. Grekland har betalat över 2 miljarder euro för tyska ubåtar som visat sig vara defekta. 1 miljard återstår att erlägga. Det är tre gånger så mycket som nedskärningarna av pensionerna i den senaste låneuppgörelsen.
Tyska politiker förfasar sig över korruptionen söderöver – medan tyska storföretag med mutor säkrar sig kontrakt. En före detta grekisk försvarsminister sitter i häkte misstänkt för att ha tagit emot 8 miljoner euro från Ferrostaal i samband med inköpet av ubåtarna. Siemens utmärker sig i andra skandaler.
Med sitt europrojekt, sin vapenhandel och sina bankers svindlande affärer främjar unionens centralmakter Europatanken. Överklasser i periferin får sin andel av visioner och profiter. Med övriga får det gå hur det vill.
Mikael Nyberg
