Hat på en tröja mitt ibland oss
Anna Andersson ser Palme-hatet ta en ny skepnad
Det var en sån där försommarkväll i Stockholm som man drömmer om i november. Kastanjerna blommade, från uteserveringarna hördes skratt och jag cyklade hem genom härligheten, glad efter att ha firat en vän.
Men vid Fridhemsplan hajade jag till. Jag mötte en till synes helt vanlig, medelålders man som hade på sig en svart t-shirt med ett vitt tryck, föreställande en tecknad Christer Pettersson. Han riktar en revolver mot betraktaren, mynningen är stor. Texten lyder: ”Jag är tillbaka. Var är Löfven?”.
Att det offentliga samtalsklimatet har polariserats i Sverige är inget nytt, och vi har en ständigt pågående debatt om ”god ton” och vad som är okej att säga om och till dem man har meningsskiljaktigheter med. Men den här tröjan var bortom detta – den enda parallell jag kunde dra var till det gamla Palmehatet.
De där bilderna, skämten och ramsorna som efter den 28 februari 1986 inte bara framstod som vulgära och smaklösa utan faktiskt hotfulla och farliga. Som bidrog till en stämning där människor – Palme – blev av med en del av sin mänsklighet. Och som jag just därför trodde hörde historien till, åtminstone i offentligheten.
Jag vet inte vem mannen var och bara han kan ta ansvar för vad har på sig, jag ropar inte på förbud. Men vi andra kan se honom som ett sånt där sjömärke som varnar för farliga grund – och som man ser till att styra bort ifrån.
