Har du syndat i sommar?

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-21

Nu får du sota för brännan

Härligt – men farligt för huden. Resultatet kan bli tråkiga fläckar som dyker upp många år senare.

Har du syndat i sommar? När färgen flagnar sitter spåren efter den gyllene brännan kvar som bruna fläckar, torr hud och brustna blodkärl. Varför?

Klart att du ska straffas för de där extra timmarna i solen mellan 11–15.

De gassande heta strålarna som var så sköna har en otäck benägenhet att långt senare dyka upp igen – fast då i form av fula fläckar.

Experterna ger oss tvetydiga rapporter och råder oss att vistas så mycket vi kan i solen för att få det livsnödvändiga vitamin D, samtidigt som vi ska ducka och hålla oss undan för de skadliga UV-strålarna som kan ge oss cancer.

Vi blir förvirrade.

Inflammation i huden

Många tror fortfarande att solarium förbereder huden för solning utomhus, att solen inte tar efter klockan 15, att solskydd inte behövs i Sverige – och att solbränna är tecken på något hälsosamt.

Men så fort du solat och blivit brun har du orsakat en skada på huden, även om du inte bränt dig. Solbrännan är i stället en inflammation i huden som orsakas av överexponering av ultraviolett strålning från solen.

Kan leda till cellförändringar

Vi har heller ingen aning om att de gånger vi brände oss som barn och tonåringar, får vi sota för som vuxna.

Vid en brännskada orsakad av för mycket solning uppstår ett ”minne” i hudens celler som sedan kan leda till utveckling av cellförändringar och melanom. Riskerna för skadad hud ökar vid varje ny ”bränna”.

Snabbar på åldrandet

Solskador kan antingen vara akuta som solsveda, eller kroniska, vilket ses som gradvisa förändringar i huden, orsakade av upprepad exponering av sol.

Kroniska skador resulterar antingen i kosmetiska förändringar som fläckar i vitt eller brunt – eller förändringar av det medicinska slaget, som cancer.

När huden åldras av solen ger det helt andra hudförändringar och rynkor jämfört med det naturliga åldrandet.

Tappar elasticitet

De fina, mjuka, bleka linjerna blir i stället grövre och huden får en mer läderartad yta med djupare och fler linjer.

Huden blir fuktfattig och ojämnt pigmenterad med ljusa och mörka fläckar, ibland som fräknar, ibland som större oregelbundna märken. Lystern försvinner och huden tappar sin elasticitet.

Hudtonen kan också få en lätt gulaktig nyans och antalet ytliga brustna kärl ökar.