Testiklar tar stryk i cancervården

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-31

Många män som har haft cancer när de var barn har brist på det manliga könshormonet testosteron.

Det finns behandling att få, men i många fall ställs ingen diagnos på de drabbade.

Nedstämdhet eller depression är bara några av de besvär som testosteronbrist kan leda till.

– Man borde vara mer observant i uppföljningen av den här patientkategorin, säger Patrik Romerius, läkare vid barnkliniken på Skånes universitetssjukhus i Lund.

Han har undersökt 150 män som överlevt barncancer. Bland dem var testosteronbrist sju gånger vanligare än hos genomsnittet.

Att bara tolv procent av de undersökta männen med testosteronbrist erbjudits behandling tycker Patrik Romerius är "lite skrämmande".

Nedsatt sexlust, nedstämdhet eller depression är bara några av de besvär som bristen kan leda till.

Blodprov visar risk

Ett enkelt sätt att ringa in dem med stor risk för testosteronbrist bland canceröverlevarna är att mäta storleken på deras testiklar, visar Romerius i en avhandling som läggs fram vid Lunds universitet senare i veckan.

Testiklarna kan skadas på flera sätt när cancern ska bekämpas.

– Först riskerar man att slå ut spermieproduktionen och sedan, om man går upp i dos av strålning eller cytostatika, så ökar risken för att man ska få testosteronbrist, säger Patrik Romerius.

Av de undersökta canceröverlevarna hade 18 procent blivit sterila. De hade inga spermier alls i ejakulatet. Bestrålning av testiklarna eller en särskild sorts cellgiftsbehandling, med så kallade alkylerare, hör till de främsta orsakerna till utslagen spermieproduktion.

I avhandlingen visas att man med ett enkelt blodprov kan ta reda på vilka individer som har en genetisk variant som medför ökad risk för att bli steril av cancerbehandlingen.

Fler överlever

Metoderna för att bekämpa cancer har blivit skonsammare, men det finns fortfarande en hel del kvar i läkarnas vapenarsenal som kan ge skadliga effekter.

– Men för patienten är det inte ett val mellan pest eller kolera, utan ett val mellan att dö eller att minska risken för att dö, konstaterar Patrik Romerius.

TT

Följ ämnen i artikeln