Ny medicin ger MS-sjuka hopp
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-21
Ylva, 42: Nu kan jag leva ett normalt liv igen
Ylva Ångman, 42, fick MS för fem år sedan. Men en ny medicin har förändrat hennes liv.
– Nu har jag inte haft ett enda skov på tre år, säger hon.
Läkemedlet heter Fingolimod och halverar risken för skov hos MS-sjuka. Det visar en ny internationell studie som publiceras i New England Journal of Medicine 4 februari. Drygt tusen MS-patienter mellan 18 och 55 år har ingått i undersökningen, varav ett 60-tal svenskar.
Minskar drastiskt
– Det här är ett preparat med god effekt. Risken för skov minskade med 54 procent, jämfört med 30 procent för behandling med interferoner, säger Tomas Olsson, huvudprövare i Sverige, professor i neurologi vid Karolinska Institutet och överläkare på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Sjukdomen kommer i skov – i perioder. För vissa varannan månad, men snittet är ett skov vartannat år. Det varar från 48 timmar till ett par månader.
– Det nya preparatet påverkar sjukdomen så att skoven minskas till 0,2 per år – eller ett skov vart femte år, även om man har en svårare sjukdom, säger Tomas Olsson.
Hur kan medicinen förändra livet för MS-sjuka?
– De av mina patienter som prövat medicinen kan i dag leva ett normalt liv, sköta familj, arbeta heltid och studera. Utan behandlingen skulle de haft skov och varit deltidssjukskrivna. En del har tidigare haft täta skov och besvärliga förlamningar.
”Fantastiskt”
En av Tomas Olssons patienter är trebarnsmamman Ylva Ångman, 42. Hon fick MS för fem år sedan och hade ett skov i kvartalet.
– Jag hade känselbortfall från fötterna och upp till midjan. Jag var avdomnad i fötter och ben, hade stickningar och fruktansvärda smärtor. Det kändes som att gå på krossat glas. Under ett skov fick jag en inflammation på synnerven och blev blind på vänster öga, säger hon.
Men inflammationen läkte ut och hon fick tillbaka synen.
För tre år sedan fick Ylva Ångman delta i läkemedelsstudien – och fick medicinen.
– Det har varit fantastiskt för mig. Jag har inte haft något skov sedan dess, bara lite känningar, som att det pirrar lite. För mig innebär medicinerna att jag lever ett normalt liv och arbetar heltid – precis som jag gjorde före sjukdomen.
