Barnprogram vi älskar att hata
Karim listar fem barnprogram som irriterar enormt
Enastående tålmodig. Och äckligt entusiastisk.
Det är Daniel Tigers mamma.
Vi vet. Vi är med er. Ni är många som är hemma med era små i corona-tider . Och sen påsklov på hemmaplan på det. Det blir en del barnprogram för att hålla barnen (och vi behöver inte killgissa för att anta även er själva) lugna mellan pysseltagen och lekplatsturerna. Så vi tänkte att vi skulle prata av oss lite om barnprogrammen som vi älskar att hata. Signaturmelodierna vi nynnar i sömnen och karaktärer vi kan reta upp oss på som vore de den där bossiga besserwissern i bostadsrättstyrelsen.
- Greta Gris. Om vi nu bortser från den enerverande titelmelodin ”Greeeeta Griss…*kraftigt snark inåt” som vi nynnar på i tid och otid så är den lilla grisfamiljen kanske världens sämsta representanter för jämlikhet och progressivitet. Pappa Gris är historiens största mansbebis och Morfar Gris är inte bättre. Man börjar ofrivilligt analysera Mamma Gris medberoende och kommer fram till att hon aldrig hade en chans stackaren. Med den manliga förebilden kunde hon inte göra ett bättre val än Pappa Gris.
- Daniel Tiger. Har ni någonsin träffat på en så äckligt entusiastisk och snustorrt pedagogisk mamma som Daniel Tigers? Hon är så vänt vänlig och enastående tålmodig att hon lämnar alla mammor hostande i dammet som yr efter hennes framfart. Och alla sångerna?! Som pedagogiskt trummar in att ”vuxna kommer tillbaka” eller ”allting nytt känns lite tryggt när man har fått lite koll”. Det finns tydligen en sångj*vel för varje tillfälle. Jippi.
- Masha och björnen. Så psykedeliskt att vi inte ens orkar analysera det. Introt som går i 120, hysteriskt skrattande röster och 700 instrument samtidigt. Vad handlar det om? Jo, det ska ni få veta. Det handlar om att kreatörerna satte sig i ett rum, rökte något olagligt och tog fram ett barnprogram som skapar både hallucinationer och trauma. Helst i den ordningen.
- Pappa på förskolan. Ja, vi hade också satt den där pappan i förskolan. Där han hör hemma. För ute i arbetslivet – not so much. Bra manliga förebilder är det ont om i barnprogramsvärlden.
- Mamma Mu. Det här är helt och hållet Alexanders val, han avskyr Mamma Mu. Och hans anledningar är så grumliga och svårbegripliga att vi inte har utrymme att gå in på det här. Men låt oss säga att det är djupt rotat. Och att han pratar om det ofta. Väldigt ofta. Alldeles för ofta.
Det var väl ungefär det vi hann med i dag. Och för er info: Malin ville även ta med Bolibompadraken men eftersom Alexander har varit gäst på hens hotell och dansat drakdansen så opponerade han sig å det grövsta. Draken är tydligen både schyst och ”har blivit en riktigt nära vän som alltid finns där”. Vi lämnar det och er där. Vi önskar er en glad påsk och stark (mental) hälsa!
