Paret Karim om relationens vanligaste bråk

Låt oss ta ett exempel ur verkligheten. Eller två verkligheter, ty det råder delade meningar om både själva processen och varför vi inte har varit i tid till något sedan 2007.

Ni vet hur det är. En familj ska iväg. Familjen ska helst vara påklädda och komma i tid. Det händer aldrig. Det sistnämnda då alltså. Påklädda är vi förhoppningsvis alltid. Mer eller mindre. Låt oss ta ett exempel ur verkligheten. Eller två verkligheter, ty det råder delade meningar om både själva processen och varför vi inte har varit i tid till något sedan 2007.

Ur Malins perspektiv:

Jag duschar mig själv och ett barn samt tjatar på två andra barn att klä på sig/ stänga ner telefonen / borsta tänderna/sluta tjafsa. Alexander befinner sig antingen i sängen eller på toaletten.

Malin: Alex, vi måste vara där om en timme, du måste börja göra dig i ordning nu.

Alex: De e lugnt, jag är klar.

Malin: Men du ligger ju i sängen och tittar på Paradise Hotel? Hur är det att vara ”klar”?

Alex: Se du bara till att bli klar så är jag färdig när ni är.

Malin: Jo, fast du kan väl säga till barnen och se till att de också blir klara.

Alex högt rakt ut i luften: BAJSKORVAR! Klä på er!

Alex lite mildare till Malin: Så, nu har jag sagt till dem. Använde teaterrösten sörru, den har kostat många hundratusen i utbildning. (Han kysser sin ena biceps, oklart vad den har med rösten att göra.)

Cirka 30 minuter senare med en stresspuls som får venerna att dansa samba i otakt (jag då alltså, de andra är mest sura, varma och uttråkade) står fyra personer klara i hallen och inväntar fadern i huset. Jag kastar ett öga i hallspegeln och inser att jag bara hunnit sminka ena ögat. ”Skit samma, jag startar en trend”, tänker jag optimistiskt. Då kommer han släntrande, den helige fadersgraalen, med endast ett byxben på plats. Han stannar upp, känner efter, funderar en stund, kisar och säger slutligen:

”Fan, jag tror att jag måste bajsa alltså.”

Ridå.

Ur Alex perspektiv:

Klockan är 08:30. Evenemanget vi ska iväg på BÖRJAR 12:20. Jag ligger i sängen och tar det lugnt.

Malin: ALEX!!! DET ÄR SKITBRÅTTOM!!! Stället ligger 15 minuter bort och det börjar typ NU!!!

Alex: Det är lugnt min kärlek, det finns tid. Och jag är så gott som klar.

Naturligtvis är jag inte så gott som klar men det är ju trots allt närmare fyra timmar tills det börjar.

Malin: Men du ligger ju i sängen och tittar på nån Bergman-film! Hur är det att vara klar?!

Malin springer i cirklar och rotar i lådor, ställer fram frukost, spiller och svär. Barnen och jag ser på varandra och suckar. Jag inser att vi inte kan vinna det här slaget så jag tar i med teaterrösten, den har ju ändå kostat flera hundratusen i studieskulder.

Jag: ÄLSKADE BAJSKORVAR!!! Klä på er är ni snälla.

Ett par teaterrop senare springer Malin fortfarande i cirklar och muttrar argt för sig själv. Jag å andra sidan har samlat trupperna som nu står fint uppradade vid ytterdörren. Men all denna fokus på andra har gjort att jag glömt mig själv. Medan Malin sminkar om sig för tredje gången tänker jag att en effektiv morgontoalett kanske kunde vara på sin plats. Tre minuter senare sitter Malin sönderstressad och apatisk i passagerarstolen medan jag lugnt visslande spänner fast barnen i bilen och förser dem med lätt färdproviant enligt kostcirkeln.

Två sidor av ett äktenskap. Vilken är sann och vilken är falsk? Eller ligger sanningen någonstans mittemellan? Vi vet inte, under snart tio års som gifta och sammanlagt 13 års förhållande har vi inte kommit längre än ovan. Och aldrig mötas de två…


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

ANNONS

Populära produkter för den lilla:

I samarbete med

Prisjakt.nu

Följ ämnen i artikeln