Du ger dig på de mest utsatta, Kinberg Batra
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-07-25 | Publicerad 2016-07-22
Annika Strandhäll: Bluffen om barnfamiljer hör inte hemma i ett anständigt samhälle
DEBATT. Samtidigt som det går bra för svensk ekonomi där sysselsättningen ökar, arbetslösheten sjunker, och underskotten minskar finns en rad samhällsproblem som måste adresseras.
Medan regeringen i Almedalen berättade om nya metoder för att öka tempot i arbetet för att bekämpa brottslighet och förbättra tryggheten i våra mest utsatta områden kom Anna Kinberg Batra till Gotland med en retorisk bluff med udden riktad mot 100 utsatta barnfamiljer.
I Visby sa moderatledaren att ”De totala ersättningarna som en ensamstående förälder som inte jobbar men som har tre barn kan få i dag närmar sig 30 000 kronor i månaden” och krävde ett ”bidragstak”.
Få ensamstående arbetslösa och sjuka torde känna igen sig i den beskrivningen men nog känner man igen de gamla moderaterna, de som alltid tycker att de som tjänar mycket ska få lite mer men att de fattigaste har för mycket.
Vi granskade påståendet och fann att i hela Sverige finns runt 100 ensamstående föräldrar med upp till tre barn som får över 25 000 i ersättning per månad, enligt de senaste tillgängliga siffrorna.
Det rör sig om arbetslösa eller sjuka som får samhällets hjälp för att sätta mat på bordet och slippa hamna på gatan. Att ersättningarna i några fall blir så här höga beror på att de bor på en ort där bostadsbristen gör att socialtjänsten tvingas betala för boende med mycket höga hyror.
Det är alltså inga pengar som går till plånboken utan till stor del utgörs av kommunens kostnad för att hitta tak över huvudet till utsatta barn i runt 100 familjer.
Anledningen till att en ensamstående förälder, oftast en kvinna, inte kan försörja sina barn är alltid individuell. Men bostadsbristen är ett generellt problem som driver upp kostnaderna och hämmar utvecklingen i många kommuner i dag. Här har Moderaterna valt att inte samarbeta kring det verkliga problemet. Tillsammans med den övriga borgerliga oppositionen vill de i stället införa marknadshyror som skulle höja hyrorna ytterligare och driva på kostnadsökningen i många kommuner.
Så vad är syftet med att sprida en bild av att den som inte arbetar får 30 000 kronor i månaden?
Med överdrifter vill Moderaterna spä på oron över existerande samhällsproblem men rikta udden mot sådant som bättre passar deras politiska program. Man sår misstro för att skörda opinionsframgångar.
Men med den pågående amerikanska valrörelsen som parallell och vårens debatt inför Brexit-omröstningen (där delar av moderaternas systerparti drev en faktalös kampanj tillsammans med främlingsfientliga högerpopulister), har vi lärt oss att den väg som Anna Kinberg Batra slagit in på är farlig.
Att överdriva för att stärka sig själv är som att kissa i byxan när det är minusgrader ute. De känns skönt ett tag men leder snart till obehag.
De problem som medborgarna i Storbritannien oroas över försvinner inte med omröstningen. Donald Trump tvingas, om olyckan är framme, bekänna att han inte har någon plan för att göra Amerika ”Great Again” och Anna Kinberg Batra kommer senast i valrörelsen att få förklara hur hon får ihop retoriken om att det ska löna sig att jobba med sitt förslag på en lagstiftning som sänker ingångslönerna med 40 procent för stora grupper.
Hon kommer att få stå till svars för att hon vill fortsätta den förra regeringens skattesänkarrace, ytterligare undergräva statsfinanserna och minska statens och kommunernas möjlighet att bygga bostäder med rimliga hyror, stärka skolan, välfärden och se till att folk får den utbildning de behöver för att kunna försörja sina egna barn.
Hon kommer att få förklara vad som händer med Sverige efter att de avvecklat den svenska modellen som gör att landet står starkt i en orolig omvärld.
Men dessförinnan hoppas hon att kunna vända människors oro till ilska och rikta att den ilskan mot 100 av de mest utsatta barnfamiljerna i Sverige. En sådan politisk strategi hör inte hemma i ett anständigt samhälle.
Annika Strandhäll
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.