Vi är besvikna – men straffa inte britterna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-06-26

Christofer Fjellner: Kastar vi ut dem ur EU kan vi få betala priset för brexit

Ingen vinner på att Europa försöker straffa det brittiska folket för att de vill lämna EU. Det kommer att vara jobbigt nog för britterna ändå, skriver debattören. En som har det jobbigt är premiärminister Cameron.

DEBATT. Låt britterna lämna EU. Men kasta inte ut dem. Vi är många som är besvikna på resultatet av den brittiska folkomröstningen. Och visst är det mänskligt att stora delar av Europa känner sig avvisade av britterna. Men det är i sig ingen ursäkt för att nu lägga grunden till en kaotisk och smärtsam skilsmässa.

Ingen vinner på att Europa försöker straffa det brittiska folket för att de vill lämna EU. Det kommer att vara jobbigt nog för britterna ändå. I stället måste vi nu fokusera att få ett så bra avtal som möjligt på plats mellan Storbritannien och resten av Europa. Och för svensk del betyder det att vi måste värna den fria rörligheten och hålla ihop EU:s gemensamma marknad i de kommande förhandlingarna.

Företrädare för båda sidor i den brittiska folkomröstningen har sagt att de vill vänta med att ansöka om utträde och utlösa artikel 50 i Lissabonfördraget. Jag kan förstå dem. De sitter sannerligen inte i någon enkel sits nu när de i rekordfart måste uttolka förväntningarna majoriteten gav uttryck för i folkomröstningen. Att de vill lämna EU är klart, men nu är frågan vilken relation de vill ha med resten av Europa framöver. För Europa och våra gemensamma utmaningar lär inte försvinna valresultatet till trots. Och vad gäller Storbritanniens framtida relationer till EU var den segrande lämna-sidan minst sagt otydlig.

Min erfarenhet efter att de senaste tolv åren arbetat med handelsförhandlingar i EU är att en sak är viktigare än allt annat för få ett framgångsrikt förhandlingsresultat; att båda parter har ett tydligt mandat med brett politiskt stöd. Och i den delen har våra brittiska vänner uppenbarligen en omfattande hemläxa kvar att göra innan de ens kan närma sig förhandlingsbordet.

Därför skulle det vara direkt oansvarigt av David Cameron att begära utträde ur EU innan regeringen har en bild av hur ett mandat för förhandlingarna med EU kan komma att se ut. För det kommer inte att bli några enkla förhandlingar. Det senaste handelsavtalet EU förhandlat fram var med Kanada, och det är 1 600 sidor långt, tog mer än sex år att förhandla fram och har ännu inte blivit ratificerat.

När britterna väl ansökt om att lämna har vi två år på oss att nå en lösning. Sedan löper medlemskapet i EU ut. Utan ett avtal skulle den brittiska ekonomin riskera att fullständigt rasa samman och viktiga samarbeten inom allt från terrorbekämpning till banklagstiftning skulle upphöra.

Viktigast nu är därför att Storbritannien får ett ordnat och organiserat utträde. Men i Bryssel är det många som känner sig avvisade och vill kasta ut britterna så fort som möjligt. Den brittiske kommissionären Jonathan Hill har redan tvingats bort från sin post och brittiska Europaparlamentariker har tvingats lämna ifrån sig ansvaret för viktig lagstiftning.

Men det finns ingen anledning att ge britterna dåliga förutsättningar för förhandlingarna med EU. Det kommer att bli jobbigt nog ändå när britterna lämnar EU. Den brittiska ekonomin riskerar att krympa med sex procent till 2030 och brittiska hushåll beräknas tappa 4 300 pund per år, enligt brittiska finansdepartementet. Det finns ingen anledning för EU att slå på britterna för att statuera exempel.

Brexit har skapat rejäl oreda i EU:s institutioner, men med största sannolikhet ett betydligt svårare och mer långvarigt kaos i det land som nu röstat bort sig från EU. Det har skapat en djup klyfta i det brittiska samhället och det är svårt att se hur den ska kunna överbryggas inom överskådlig framtid.

Beslutet att lämna EU skakar inte bara unionen, det skakar Storbritannien i dess grundvalar. I Skottland och Nordirland röstade en bred majoritet för att stanna kvar i EU och redan dagen efter folkomröstningen restes krav om en ny folkomröstning om självständighet respektive återförening med Irland.

Det är uppenbarligen svårt att förklara varför unionen med England och Wales är viktigare för skottar och nordirländare än unionen med övriga 27 EU-länder. Eller varför det är bra att London lägger sig i, men dåligt när Bryssel gör det. England och Wales kan snart stå utan Nordirland och Skottland.

Storbritannien är Sveriges viktigaste allierade i handelspolitiken, det näst viktigaste landet för import av tjänster, det tredje viktigaste för tjänsteexport, det fjärde viktigaste för varuexport och femte viktigaste för sysselsättning. Mer än 65 000 svenska jobb är direkt beroende av vår export till britterna och Storbritannien är i dag hem för 100 000 svenskar.

De framtida relationerna mellan EU och Storbritannien kommer att bli avgörande för tillväxt och jobb här hemma. För svensk del är det därför avgörande att EU och Storbritannien kommer till ett bra förhandlingsresultat. Och viktigast inom ramen för de kommande förhandlingarna blir att Sverige lyckas hålla samman EU:s gemensamma marknad och värna den fria rörligheten för människor.

Annars kommer vi tvingas betala priset för Brexit med förlorade jobb, förlorad tillväxt och välfärd här hemma.

Det finns ingen anledning att kasta ut britterna ur EU. En sådan strategi riskerar bara att göra alla till förlorare. Det kommer att bli jobbigt nog för britterna ändå. I stället måste vi se till att Storbritannien kan lämna EU på ett så bra och välordnat sätt som möjligt. Det vinner både Sverige och Europa på.

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker (M)

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.