ÅSIKT

Wallström – dags att sluta svartmåla Israel

Debattören: Sverige måste stå upp för Mellanösterns enda stabila demokrati

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Nu är det upp till bevis för den nytillträdda regeringen och Margot Wallström. När får vi se en ny och balanserad svensk Mellanösterpolitik? Kommer regeringen att stå upp för demokratin – och Israel, skriver Lars Adaktusson (KD).

DEBATT. Den ansedda tidskriften The Economist publicerade nyligen sitt demokratiindex för 2018. Sverige är glädjande nog det tredje bästa landet i världen när det gäller tillståndet för demokratin.

Genomgående i analysen är att länderna i Västeuropa och Nordamerika får de högsta placeringarna, medan utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern är närmast katastrofal.

Ett lysande undantag finns dock – Israel.

I demokratiindexet, som totalt omfattar 167 länder, återfinns Israel på plats 30. Därmed placerar sig landet före EU-medlemmar som Belgien, Grekland och Italien. Vad gäller länderna i Mellanöstern är det enbart Tunisien, på plats 63, som förutom Israel finns med bland de nationer som enligt analysen kan betecknas som demokratiska.

I botten av indexet återfinns länder som Saudiarabien, Iran, Syrien och Jemen. De palestinska områdena återfinns på plats 109, långt ifrån definitionen av demokrati.

Israels betyg har trendmässigt förbättrats de senaste tio åren. Andra länder i regionen, exempelvis Turkiet, Syrien, Iran, Libanon och palestinska områden går i rakt motsatt riktning. Över tid tilldelas de allt sämre betyg och hamnar därmed längre och längre ner i den årliga sammanställningen.

Vid sidan av sitt demokratiindex publicerar Economist även en särskild bedömning av pressfriheten i världen. Skalan går från noll till tio där betygen nio och tio innebär ”full frihet”. Israel får i detta pressfrihetsindex en nia, samma betyg som stabila demokratier som Norge, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna.

Länderna i Mellanöstern har överlag låga betyg och definieras som ”ofria”. Iran tilldelas en etta, Saudiarabien, Turkiet och Syrien får betyget noll.

Andra välrenommerade underlag och instrument för att utvärdera och jämföra demokratins ställning i världen är årsrapporterna från The Economist Intelligence Unit samt det politiskt oberoende forskningsinstitutet Freedom House. Dessa rapporter har stor spridning, inte minst i forskarvärlden, och omfattar skiftande aspekter av demokratin.

Med 79 poäng av 100 möjliga når Israel även hos Freedom House den högsta nivån och definieras som ”fritt”. I övriga delar av Mellanöstern och Nordafrika är det endast Tunisien som når upp till samma definition, medan exempelvis Turkiet, Egypten och palestinska områden får det sämsta omdömet; ”icke fritt”. Libanon och Jordanien får betyget ”delvis fritt”.

En sammanfattande bedömning är att Israel över tid är Mellanösterns enda stabila demokrati – landet har länge varit ledande när det gäller demokratiska reformer och respekt för mänskliga rättigheter. I en svårt sargad region där några av världens mest auktoritära regimer styr och där den dystra trenden är att demokratin försvagas, är detta en enastående utveckling.

Än mer imponerande blir den israeliska demokratin i ljuset av en exceptionell säkerhetspolitisk utsatthet som landet upplevt ända sedan grundandet 1948. Trots krig och terrorattacker, trots en omgivning av mer eller mindre brutala diktaturer har Israel klarat att värna gemensamma institutioner och utveckla demokratin.

Detta är ett faktum väl värt att ta till sig och reflektera över – inte minst i den svenska debatten. Under lång tid har vänsterföreträdare i politik och medier förmedlat en bild av Israel som inte bara är obalanserad, utan också osann.

När Israel framställs som en apartheidstat, när landets arabiska minoritet beskrivs som andra klassens medborgare, när tillvitelser om utomrättsliga avrättningar slungas runt i debatten handlar detta inte sällan om medveten svartmålning.

Denna svartmålning och de skeva föreställningar som följer i dess spår har i förlängningen lett till att Sverige i dag är ett av Europas mest Israelfientliga länder. Ingenstans noteras detta med sådan tillfredsställelse som hos de diktaturregimer och terrororganisationer som länge förenats i en övergripande målsättning; att utplåna staten Israel.

I kampen mellan demokrati och diktatur duger det inte att tveka. Därför är det nu upp till bevis för den nytillträdda regeringen och Margot Wallström. När får vi se en ny och balanserad svensk Mellanösterpolitik? Kommer regeringen att stå upp för demokratin – och Israel?


Lars Adaktusson, ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel. Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (KD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM