Debatt

Bostadsbristen slår mot våra pensionärer

Debattören: Behovet av prisvärda seniorbostäder är stort

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Foto: GETTY
Samtidigt som andelen unga av befolkningen i stort är konstant, ökar andelen äldre. De senare har ofta bostäder som är eftertraktade men lika ofta är tillgången på alternativa boenden för dem mycket begränsad. Det sätter käppar i hjulet för rörligheten på bostadsmarknaden, skriver Jöran Rubensson.

DEBATT. Inte sedan 1860 har Sveriges befolkning ökat så snabbt som det senaste decenniet. Det tog Sverige 35 år, från 1969 till 2004, att gå från 8 till 9 miljoner men bara 13 år att gå från 9 till 10 miljoner invånare. Redan år 2028 beräknas folkmängden passera 11 miljoner och antalet personer över 80 år har då ökat från dagens cirka 500 000 till 750 000.

Antalet 65-åringar och äldre ökar med cirka 30 000 varje år, vilket ställer krav på att många fler anpassade bostäder produceras. Behovet av prisvärda och bra mellanboendeformer som överbryggar glappet mellan vanligt boende och särskilda boenden med heldygnsomsorg är stort.

Enligt PRO behövs 350 000 sådana boendeformer inom en 15-årsperiod. Seniorboenden kan vara utmärkta alternativ men är ofta mycket dyrare än att bo kvar i ett skuldfritt hus eller i en gammal hyreslägenhet. Och framför allt är de alldeles för få.

Boverkets senaste siffror visar att 127 av landets 290 kommuner har brist på särskilda boendeformer för äldre som är i behov av service och omvårdnad. Det är elva kommuner fler än året innan. Underskottet är störst i Storstockholm.

Tidigare har situationen varit bättre i mindre kommuner, men under senare år har bristen spridit sig till 40 procent av alla kommuner. Antalet kommuner med trygghetsbostäder har också minskat, från 181 till 168.

Det är i ljuset av dessa siffror som den hyllade kvarboendeprincipen ska ses. Den som innebär att äldre ska bo kvar hemma med hemtjänst så länge som möjligt upp i åren för det är billigare för kommunen än att erbjuda ett äldreboende.

Majoriteten äldre vill bo kvar i sina hem men bara så länge som hälsan och rörelseförmågan är god. Samtidigt är Sverige fullt av äldre som bor i miljonprogrammets trevåningshus utan hiss. Ju sämre de klarar sig på tredje våningen, desto mer hemtjänst behöver de.

Och ju mindre hemtjänsten hinner med, desto mer belastas de anhöriga. Konsekvenserna tvingas cirka 140 000 anhöriga ta genom att gå ned i arbetstid för att orka. Eller bli sjukskrivna för att de inte orkar. Men hur kommer det sig att kommuner kan undgå kännbara konsekvenser när de så uppenbart missar att tillgodose äldres boendebehov?

Den svenska bostadsmarknaden fungerar uselt vilket inte minst drabbar ungdomar. Men samtidigt som andelen unga av befolkningen i stort är konstant, ökar andelen äldre.

De senare har ofta bostäder som är eftertraktade men lika ofta är tillgången på alternativa boenden för dem mycket begränsad. Det sätter käppar i hjulet för att rörligheten på bostadsmarknaden ska kunna förbättras. Dessutom låser reavinstbeskattningen in många äldre i bostäder som inte passar deras behov.

Frågan om tillgängliga bostäder för äldre nu och i framtiden är i första hand en bostadspolitisk fråga men också en fråga om hur vi skapar ett gott samhälle för alla åldrar. Forskning visar att ett bra boende och en bra boendemiljö främjar hälsan och utgör därmed en stor vinst för hela samhället. Därför är det hög tid för våra politiker att sätta spaden i marken. Framtiden låter inte vänta på sig.


Jöran Rubensson, tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM