Dagens psykiatri – en vilsen diagnosmaskin

Överläkare: Onödig medicinering och jakten på klirr i kassan slår mot patienterna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-09-19

Allvarliga, kroniska diagnoser, ställs på en höft. Bristen på kunniga och erfarna psykiatrer är skriande och diagnostiken görs därför extremt enkel, skriver Carina Hellström.

DEBATT. Psykiatri är en instabil och i grunden osäker verksamhet. Ibland styrd med förnuft och kunskap till skydd för patienten, men allt oftare är det okunnighet, vilsenhet och rädsla som avgör kvalitet på både diagnostik och behandlingsinsatser.

Specialistläkaren står med resurspanikens snara om halsen och ska säkerställa ett högt patientflöde och nöjd-kund-resultat. Kvalitet är svårt att mäta och är därför bara en floskel.

Vårdkrisen dränerar även psykiatrin. Ändå har antalet patienter ökat explosionsartat vilket gör att det finns anledning att problematisera, då diagnossystemet saknar vetenskapliga sanningar.

Jag har en lång och bred erfarenhet som kliniskt verksam psykiater. I dag pensionerad men fortsatt yrkesverksam och träffar ständigt nya patienter med felaktig diagnos eller friska personer med normala känsloreaktioner som under en belastning ändå har sjukförklarats.

Allvarliga, kroniska diagnoser ställs på en höft då bristen på kunniga och erfarna psykiatrer är skriande. Snabbheten betyder också klirr i kassan.

Läkemedelsindustrin har tagit makten från psykiatrin när den propagerar för att befolkningen ska kräva sin rätt till utredningar, med argument att en viss diagnos kan göra underverk om man inte mår bra. Påståendena är ren manipulation och psykiatrin har inga tunga argument att sätta emot.

Symtomkriterier är de enda ”sjukdomsmarkörer” vi har, med beteenden och känslor som ofta är giltiga även för normala reaktioner.

I kombination med svaga undersökningar och trycket från allmänheten att få en förväntad diagnos, blir psykiatrin en diagnosmaskin som generar ett accelererande antal ”sjukdomsfall”.

Felaktig eller onödig läkemedelsbehandling innebär potentiell dödsrisk men framför allt mindre dramatiska biverkningar som muntorrhet (med risk för tandskador), magproblem, ångest och nedstämdhet, ständig trötthet och koncentrationssvårigheter. När biverkningar felaktigt klassas som en försämring ges tilläggsmedicinering med en ond cirkel som följd. Arbete och studier blir omöjligt och sjukersättning blir ibland slutresultatet.

En annan vanlig biverkning är viktuppgång. 25 kilo på några år är inget ovanligt för läkemedel mot exempelvis bipolär sjukdom. Kraftig övervikt eller fetma är mycket svårbehandlat och innebär stort lidande med sänkt självkänsla, livskvalitet och allvarliga hälsorisker. Men psykiatrin blundar, sannolikt i ren vanmakt.
Läkemedel är ovärderliga vid svåra psykiatriska sjukdomar. Men de ska inte användas till annat, av okunskap eller slentrian.

Missbruk, särskilt alkohol, kan imitera alla psykiatriska sjukdomar och är troligen den vanligaste orsaken till svåra psykiatriska symtom, vilket individen ofta gör allt för att dölja. En okunnig psykiatri sväljer betet, ger en bipolärdiagnos i stället och missbruket kan fortsätta ostört. Alkoholberoende är obehandlat en av de mest förödande sjukdomar man kan drabbas av.

Begreppet ”vårdskada” existerar inte inom psykiatrin. LöF, Landstingens övergripande försäkringsbolag, fick 2016 in 36 000 anmälningar om skador. Endast 300 gällde psykiatrin!

Denna extremt låga siffra antyder att patienterna inte förstår riskerna de utsätts för och priset de tvingas betala i en vårdapparat som tycks existera mest för sin egen skull.

Den är helt oemottaglig för intern kritik, bara en stark allmänhet har makt att påverka och göra skillnad.

Jag vill uppmana patienter som vet att de fått fel diagnos och/eller skadats av en behandling, att anmäla detta till LöF och begära ersättning. Be om hjälp om det behövs! Ni är många.

Psykiatrin ska inte jaga och behandla diagnoskoder, utan möta individen med respekt för dennes unika livssituation.

Genom djupintervju kan man förstå tankesätt och livsåskådning, livserfarenheter, aktuella livsvillkor och omständigheter samt lidandets innehåll och symtom. Att se individens resurspotential är också viktigt.

Först därefter kan man lägga upp en väl anpassad behandlingsplan där självklart även läkemedel kan ingå, under sträng uppföljning.

Carina Hellström, överläkare, specialist i psykiatri, legitimerad psykoterapeut med kognitiv inriktning

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.