Ge försvaret ansvaret vid terroristangrepp

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-11-21 | Publicerad 2015-11-20

Debattören: Nationella insatsstyrkan borde inordnas i Försvarsmakten

DEBATT. Under terrorattacken i Paris lyckades en terroristcell genomföra attentat, samordnade i tid och på olika platser. Resultatet blev fruktansvärt och hela den fria och demokratiska världen sörjer de förlorade liven.

Trots att Frankrike har överlägsna resurser, befogenheter och därmed kvalitet på sin säkerhetstjänst jämfört med Sverige, lyckades ändå denna terroristcell ta sig igenom näten och utföra sitt dåd, på grund av de öppna gränserna inom Schengen. Bara i Paris med omnejd finns fler poliser och militärer än i hela Sverige. Sannolikt var det dessa resurser som gjorde att de relativt snabbt kunde storma konserthallen och rädda många liv. Samtidigt som den polisiära insatsen skedde mot konsertlokalen började dessutom 1500 militärer patrullera Paris gator.

Vilka resurser har då svensk polis och hur hade man agerat i denna situation? Man kan spekulera i om en terroristgrupp skulle genomföra en samordnad attack på sju olika platser i Stockholm stad, Storstockholm eller för den delen över hela Sverige.

Svaret är tyvärr enkelt. Polisen (den nationella insatsstyrkan) skulle vara fullständigt maktlös och därmed verkningslös på fler än en eller i bästa fall två attentatsplatser, och då i Stockholmsområdet där den nationella insatsstyrkan har sin bas.

Hur skulle polisen klara av att efter ett terrordåd hålla ordning och upprätthålla säkerheten där attentaten skett? Svaret är tyvärr återigen enkelt. De skulle tvingas nedprioritera andra viktiga ansvarsområden.

Inrikesministern har meddelat att regeringen ska besluta att Nationella insatsstyrkan skall få öva med militära enheter. Men finns de militära enheterna tillgängliga när de behövs? Sannolikheten för detta är begränsad. Polisen skulle antagligen stå ensam utan tillräcklig kompetens och resurser att hantera situationen.

Nationella insatsstyrkan borde inordnas i Försvarsmakten och att Försvarsmakten, i samarbete med Säpo och Polismyndigheten, få huvudansvaret för tunga insatser vid terroristangrepp. Med en sådan organisation skulle Sverige kunna ha ständigt insatsberedda enheter spridda över hela landet och den öppna polisen skulle kunna upprätthålla sin förmåga gällande ordning och ingripanden mot mängdbrott med mer.

Dessutom har Försvarsmakten i dag de transport- och underhållsresurser som krävs för att snabbt kunna förflytta sig till flera platser samtidigt, under förutsättning att beredskapen höjs från nuvarande nivå. Därtill har man de resurser som polisens insatsstyrka alltid kommer att sakna utom vid mindre och begränsade insatser: en total överlägsenhet vad gäller väpnade insatser mot militära eller paramilitära angrepp från vilken väpnad terrororganisation som helst.

Frankrike har redan deklarerat krig mot Daesh och Sverige måste, liksom Frankrike och många andra länder, börja använda sin militära kapacitet för att försvara sitt territorium, sin demokrati och sin befolkning mot dessa fullständigt hänsynslösa angripare. Frankrike har dessutom, för första gången i EU:s historia, begärt militär hjälp i enlighet med EU:s grundfördrag, vilket Sverige har svarat ja till. Strategiska riskbedömningar bör helt inordnas under ett förstärkt NCT (Nationellt centrum för terroristbedömningar) där MUST, Säpo och FRA samverkar med analyser och bedömningar.

Regering bör snarast tillsätta en utredning med uppdraget att samordna de säkerhets- och samhällsskyddande myndigheter vi redan har, men som i dagsläget till stora delar arbetar i olika stuprör. Dessa bör då på nationell nivå omfatta Försvarsmakten inklusive MUST, Säpo, Polismyndigheten, FRA samt MSB och med NCT som en spindel i nätet för analys och bearbetning av underrättelser.

Pontus Gillnäs