Vår tolerans får inte ursäkta antisemitism

Gunnar Hökmark: Om en svensk stad är otrygg för judar, har vi förlorat

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-02-04 | Publicerad 2020-01-27

Om vi passivt betraktar att vår tredje största stad är otrygg för judar, har vi förlorat ett slag som måste följas av en strid mot dessa antisemitismens krafter som vi vinner. Inte genom att tro oss visa tolerans genom att tala om olika kulturer, utan genom att kompromisslöst säga vad som gäller, skriver Gunnar Hökmark, tankesmedjan Frivärld.

DEBATT. Den 27 januari är minnesdag över Förintelsens offer. Den dagen 1945 kunde de sista överlevande stappla ut ur Auschwitz vidriga portar. Nätt och jämnt levande. En del likväl döende.

Järnvägen som går in mot gasugnarna där spåren tar slut. Där var slutet. Så var det industriella massmordet av judar tänkt att fungera, så och på en lång rad andra vidriga sätt dödades sex miljoner judar i vårt Europa.

Förintelsens minnesdag är därför en minnesdag över slutet på en tid som aldrig får glömmas. Den påminner oss om djupet i hur lågt människor kan sjunka i hat och i grymhet.

När Auschwitz fångar befriades, var det därför också början på en tid där människovärdet aldrig får relativiseras, individers rätt aldrig underordnas kollektivets föreställningar och där vi aldrig får kompromissa om våra mest grundläggande värden.

Det kräver att vi förstår begreppen och förstår det som skiljer den totalitära maktutövningen från varje annan politisk uppfattning. Antisemitismen är en särskild art av hat. Den är något annat än främlingsfientlighet. Den går långt bortom den rasism vi normalt talar om.

Den bygger nämligen på den sjuka och demoniska tanken på att utrota ett helt folk genom att systematiskt utrota var och en – baby, småbarn, flicka, pojke, kvinna och man – bara för att de är judar.

Det är något annat än inskränkthet, fördomar, främlingsfientlighet eller förakt för andra människor, något som vi måste bemöta och bekämpa. Men inser vi inte att just antisemitismen för människor bortom all mänsklig hänsyn, ser vi inte dess faror.

För min del är detta det ultimativa skälet till varför ett civiliserat samhälle måste ha ett försvar mot den brutala ondskans godtycke, där individers liv väger lätt och grupper av människor är mål för mördande bara för att de tillhör gruppen.

Men försvaret av människovärdet handlar också om att vi försvarar begreppen så att minnena av det vi lärt oss inte klingar bort. Om vi accepterar att antisemitism får existera i svenska skolor, accepterar vi det som inte får accepteras. Om vi tillåter elever säga att Hitler borde förintat alla judar går vi över en gräns som aldrig får överträdas.

Om vi passivt betraktar att vår tredje största stad är otrygg för judar, har vi förlorat ett slag som måste följas av en strid mot dessa antisemitismens krafter som vi vinner. Inte genom att tro oss visa tolerans genom att tala om olika kulturer, utan genom att kompromisslöst säga vad som gäller. Det handlar om att hävda svensk lag men också om att i ord och handling stå fast mot hatet när det visar sig.

Gör vi fascism och nazism till retoriska medel i den politiska debatten relativiserar vi ordens betydelse och vårt gemensamma minne. Gör vi Förintelsens minnen till en fråga om hur vi uttolkar politiska motståndares åsikter skyler vi över det minnena handlar om.

Ytterst är det då våra överlevandes individuella historia vi förminskar till trivial politisk debatt. Gör vi begrepp som nazism och fascism till ord som handlar om politikens motsättningar, är vinnarna de nazister och extremister som vill utnyttja politikens motsättningar för att i skydd av dem normalisera sig själva.

Den 27 januari är en dag att inte bara minnas Förintelsens offer och att hedra dess överlevande, utan att också komma ihåg vad vi lärt oss. Ska vi värna oss mot antisemitismens hot, hatets krafter och de totalitära ideologiernas förakt för individen får vi inte missbruka eller relativisera dessa begrepp som retoriska medel i politikens debatt. Då har vi inget lärt av det vi borde minnas en dag som i dag.


Gunnar Hökmark, ordförande i tankesmedjan Frivärld (Stockholm Free World Forum), tidigare Europaparlamentariker


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.