Här vågar man inte tala om övergrepp
Debattörerna: För kvinnor i hederskulturer är #metoo inte ens ett alternativ
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-11-24
DEBATT. I morgon är det FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Det våld som kvinnor utsätts för bär inte en skepnad. Kvinnor och flickors utsatthet i världen kan se olika ut men det fysiska, psykiska och sexuella våldet finns i allt för många kvinnors liv.
Mäns våld och sexuella trakasserier mot kvinnor har ingen färg och känner heller inte gränser och nationer. Alla kvinnor är mer eller mindre drabbade men har olika förutsättningar att berätta och kämpa emot. Förutom våldet självt följs det av en oerhörd skam som vi kvinnor bär med tystnad.
Den tystnadskultur som finns gör att uråldriga patriarkala mekanismer får verka ostört. De verkar genom att kontrollera kvinnor, deras livsutrymme och sexualitet. Dessa mekanismer gör även att våld och förtryck i hederns namn får fortsätta att förstöra liv.
Barnäktenskap, tvångsgifte och könsstympning är bara några av de företeelser som begränsar kvinnors livsutrymme och inte sällan finns där ett hot om fysiskt våld för den som går emot. De kollektiva sanktionerade straffen och kyskhetskulturen hindrar kvinnor och flickor att öppet berätta om sin utsatthet – man har lärt sig att sin smutsiga tvätt ska man tvätta hemma och inte berätta för någon.
Rykten kan vara farliga och få allvarliga konsekvenser för henne och familjen. I vårt dagliga arbete med Varken hora eller kuvad, VHEK, träffar vi många kvinnor och flickor.
När vi ställer frågan till dem som lever i hederskontexten om de skulle våga berätta i den nu aktuella Metoo-kampanjen blir svaret direkt nej!
Vi förstår varför. I veckan var vi i Botkyrka och träffade några unga kvinnor som lever i en hederskontext och när vi frågade vi om de skulle våga berätta öppet vad de utsätts för sa de att ”det skulle aldrig gå, vi vågar inte och det kostar liv”. Kvinnor bär skammen med tystnad.
Att kvinnor nu börjar berätta och ta ställning är inte nytt. Under 60- och 70-talen tvingades samhället, makten och männen att backa och acceptera. Vi har länge vetat att demokrati utan kvinnors fulla rättigheter och befrielse från alla former av förtryck inte är värd namnet.
De hundratusentals kvinnor som har vittnat om sexuella trakasserier och våld under hashtaggen #metoo har belyst det fruktansvärda våld och de hot kvinnor lever under. Bransch efter bransch börjar nu granskas och kvinnor kan, vill och vågar nu tala. Bland de som höjt sina röster finns 1 300 politiker, 5 965 jurister samt över 4 000 journalister – alla verksamma i branscher där demokratin och rättsstatens principer förväntas råda.
Det är givetvis bra att kvinnorna i dessa branscher lyfter fram sanningen – men om våra politiska och juridiska system inte fungerar och inte heller de journalister som ska granska makten är fredade – vem står då på de mest utsatta kvinnornas sida?
Det finns stora grupper av kvinnor som också vill, men som inte kan eller vågar säga “metoo”. De lever under omständigheter där blott en viskning som vittnar om förtryck och trakasserier innebär en fara för livet.
Vi i VHEK kommer inte vara tysta om de övergrepp som våra medsystrar som lever i hedersförtryck utsätts för. Vi kommer att står upp för de av våra systrar som behöver stöd för att släppa skammen som våldet medför.
Metoo handlar inte bara om västvärldens kvinnor. Förtrycket är ännu brutalare utanför den. Vi måste också vara deras röst.
I morgon vill vi lägga skammen där den hör hemma: hos förövaren. Vi vägrar vara tysta om de övergrepp som kvinnor och flickor utstår och vi kommer fortsätta kräva att vi får leva liv fritt från förtryck och våld av alla dess former.
Det är dags att ansvariga myndigheter, rättsväsende, politiker och inte minst män tar sitt ansvar mot mäns våld och sexuella övergrepp – var våldet än uppstår.
Amineh Kakabaveh
Sara Bredberg
Lisbeth Sundén Andersson
Ann Charlotte Björklund
Hiba Kadem
Devrim Arslan
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.