Så gör du om ditt barn kommer ut som trans

Debattören: Många av de unga är rädda att bli övergivna eller att inte bli accepterade

Camilla Gisslows som kom ut vid fyra och ett halvt års ålder. Om du misstänker att ditt barn har en transidentiet, är det viktigt att visa att ditt barn alltid kommer vara älskad precis som hen är, skriver hon.

DEBATT. Vad gör man när ens barn eller ungdom kommer ut som trans, eller om man misstänker att ens barn har någon form av transidentiet?

1997, när min son kom ut vid fyra och ett halvt års ålder fanns ingen information till mig som förälder att få, vare sig på nätet eller någon annan stans. Internet var nytt och de olika sociala medierna som Facebook, Twitter och Youtube mm existerade inte. Vi fick hitta vår egen väg.

I dag när jag möter föräldrar och anhöriga till transpersoner i mitt arbete som föreläsare, författare och i samtalsstöd, brukar jag förklara att det absolut viktigaste är att visa acceptans och kärlek, även om vårt eget inre just då kanske är i totalt kaos.

Våga ställa frågor och visa att du vill förstå. Visa att du är öppen för nya pronomen och namn, även om det skulle kännas jobbigt.

För många ungdomar och en del barn har processen fram till att de vågat berätta varit fylld med rädsla och ångest. Rädsla för att inte bli accepterad, eller till och med att bli övergiven.

Om du misstänker att ditt barn har en transidentiet, är det viktigt att visa att ditt barn alltid kommer vara älskad precis som hen är och alltid kan vara sig själv. Det ger dem möjligheten att våga komma ut när de känner sig redo.

Vi föds alla med vår könsidentitet. Det är inget vi själva bestämmer medan vi växer upp och beroende på ålder kan det så klart vara olika svårt att uttrycka en annan identitet än den de fått vid födseln.

Med mindre barn kan det ibland vara som med min son, där de uttrycker en klar och tydlig transidentiet, medan för andra kan det vara en inre känsla av att något inte stämmer, men att de inte kan sätta ord på det. Vissa barn känner av att deras föräldrar, eller omgivning inte kommer kunna hantera det av olika anledningar och kan då försöka trycka ner sin identitet för att inte hamna i ett utsatt läge.

För de barn som föds med en intergender-identitet, vilket betyder att de identifierar sig både som kille och tjej, eller inget, är det ännu svårare.

Vårt samhälle är uppdelat i antingen pojke eller flicka, samt med tydliga könsnormer, vilket försvårar för dessa barn och ungdomar på många olika sätt. De behöver få möjligheten att utforska och hitta sitt uttryck, men också att bli accepterade.

Därför är det viktigt med en öppen förskola och skola med en bred genuspedagogik och kunskap kring trans. Men viktigast är ett öppet och tillåtande hem oavsett ålder.

Jag möter många unga transpersoner som står i kläm mellan en eller båda föräldrar och ibland hela familjen. Där önskan om det nya pronomen eller namnet inte respekteras, eller val av kläder och frisyr. Det gör individen osynlig och det i sin tur bryter tillslut ner deras självkänsla och integritet.

Under en längre period kan det leda till någon form av självskadebettende och i värsta fall till självmord.

För alla er som känner osäkerhet, motvilja eller rädsla för trans: Gå ut på nätet, skaffa kunskap och våga öppna dig. Det är så viktigt att våra barn blir sedda, accepterade och bemötta med respekt, kärlek och acceptans.

Genom mina föreläsningar och genom min roman ”Jag har ingen historia, jag har ett liv”, som är baserad på min sons resa, vill jag ge en röst för alla transbarn och ungdomar och skapa förståelse och kunskap kring könsdysfori.

Jag vill hjälpa familjer som går igenom processen, så barnet och ungdomen kan få leva sitt liv som sig själva. För alla borde ha rätt till att få vara sig själv!


Camilla Gisslow, föreläsare, författare och grundare av Trans-Forming


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln