Barn med autism blir psykiskt misshandlade
Debattörerna: Nog av bestraffningar och isolering – att bolla runt ansvaret måste stoppas
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-12-23
DEBATT. I juli i år begick 13-åriga Jasmine självmord på ett SiS-hem. I september tog Josefin sitt liv, 14 år gammal. Hon bollades runt och flyttades 33 gånger. Hon fick inte sin autismdiagnos förrän hon var 13 år. Vi betonade då bland annat vikten av djup kompetens om autism, vilket inte fanns runt Josefin ens i den specialanpassade verksamhet kommunen utformade.
Suicidrisken för personer med autism utan intellektuell funktionsnedsättning är 9,4 ggr högre än för befolkningen som helhet enligt en studie av Tatja Hirvikoski.
Vi kan nu läsa om ytterligare ett barn, 14-årige Liam som var endast 11 år när han första gången låstes in för tvångsvård på ett statligt ungdomshem 40 mil hemifrån. Han har sedan flyttats runt 18 gånger mellan låsta ungdomshem och olika HVB-hem. Liam har autism och ADHD.
Bristen på kompetens har resulterat i nio akutbesök på BUP. De som nu får hantera konsekvenserna är föräldrarna. Det enda stöd de har är en kontakt på BUP, inget annat.
Vi i Autism- och Aspergerförbundet ser flera problem med hur dessa barn har hanterats. Att få rätt diagnos tidigt är viktigt för att man ska kunna anpassa och ge stöd efter de individuella behoven, exempelvis i hemmet och i skolan.
När Liam inte längre kunde gå kvar i grundsärskolan, på grund av förändringar i skollagen och därför placerades i grundskolan, försattes han i hög stress på grund av en alltför påfrestande skolmiljö. Sen började flyttcirkusen och flera olyckliga faktorer spelar in här.
Det saknas kompetens om autism vid handläggning hos socialtjänsten vilket gör att bedömningen av vad som är barnets bästa blir felaktig. Att skicka iväg ett barn med autism till ett låst ungdomshem 40 mil hemifrån där det inte finns någon kompetens om autism, dessutom utan förberedelser, är inget annat än psykisk misshandel.
De olika HVB-hem Liam sedan placeras på har heller inte kunnat ge Liam en trygg miljö.
Precis som Josefin har Liam ryckts upp och flyttats runt mellan olika ställen som inte har haft någon förståelse för deras sätt att tänka och fungera. De har inte fått en förutsägbar och lugn miljö, inget stöd för kommunikation, ingen respekt för hur de upplever sin vardag.
Om vi går på djupet och analyserar dessa och andra likande fall kommer vi se att många av dessa barn inte hade behövt bli så utsatta om kompetens om autism hade funnits och rätt stöd hade satts in i tid.
Vi måste skapa en skola som kan anpassa skolsituationen efter barnens olika behov och på så sätt undvika att barn som Liam blir sönderstressade. Vi behöver skapa bättre alternativ när familjens situation blir för svår av olika skäl.
Genom samordnade insatser från landsting (habilitering och psykiatri) och kommun (skola, LSS och socialtjänst) skulle vi kunna utforma mer kvalificerat stöd tidigt till familjerna så att barnen kan bo kvar hemma.
Om detta ändå inte är möjligt måste det finnas alternativ som är anpassade efter de individuella behoven när det gäller kommunikationssätt, behov av förutsägbarhet, känslighet för sinnesintryck och där man också har stor respekt för individens självbestämmande.
Att bolla runt ansvaret måste stoppas. Inget mer runtflyttande och inget fängelselikt med bestraffningstänk och isolering! Det mår inga barn bra av.
Anne Lönnermark, förbundsordförande i Autism- och Aspergerförbundet
Maria Grimståhl, styrelseledamot i Autism- och Aspergerförbundet, har tidigare arbetat som socialsekreterare i 18 år
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.