ÅSIKT

Visa vägen, Sverige – stå upp mot Kina

Debattörerna: Västvärlden får inte göra om misstagen från 30-talet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: URBAN ANDERSSON
Det kan komma att kosta – men det får vi ta. Sverige bör dels i eget intresse, dels för världen i stort, ta ställning mot Kinas beteenden, skriver Jan-Erik Vahlne och Bo Vahlne.

DEBATT. Tyvärr kan man se paralleller mellan tiden före andra världskriget och nu – ett odemokratiskt, aggressivt land hotar den världsordning vi vill ha.

Västvärlden hukar inför den utveckling som sker, sannolikt med tanke på de negativa ekonomiska konsekvenser ett mer bestämt, avvisande beteende skulle få.

I efterhand framstår det tydligt att Tyskland under 1930-talet med Hitler och nazismen i täten hade beträtt en väg som skulle leda till katastrof.

Förföljelse av ”obehagliga” minoriteter, förtryck av oliktänkande, upprustning av den egna militären och ett aggressivt beteende mot grannländer utövades.

Det här är i hög grad tillämpligt på Kina. Uigurer skickas på ”utbildning”, oliktänkande spärras in, militärens resurser ökas på, Kinesiska sjön är på väg att göras till kinesiskt territorium, grannländer hotas och man använder sin ekonomiska makt till att snärja utvecklingsländer i Afrika.

Denna utveckling är potentiellt farlig och därför måste västvärlden nu motverka Kinas utveckling mot en aggressiv stormakt. Inga nya ”München-överenskommelser”!

Vad skall omvärlden göra?

Självklart måste ansträngningarna att samtala med kinesiska ledare fortsätta. Till varje pris måste västvärlden försöka klargöra var gränserna för ett acceptabelt uppförande enligt internationella överenskommelser går.

Väst måste också tydligt verka för att världen får en demokratisk och fredlig utveckling. Men om detta inte mycket snart hjälper måste vi agera mer kraftfullt.

Ett sätt är att i högre grad än nu protestera mot oacceptabla kinesiska beteenden. Offentliga protester i media och på offentliga möten med ledande politiker är en möjlighet.  

Nästa steg är ekonomiska sanktioner. Trots Kinas kolossala storlek och ekonomiska kapacitet är landet inte alls okänsligt för ekonomiska störningar. Näringslivet är i hög grad inställt på export till världen utanför Kina och reaktionerna på de nyligen införda och därtill kommande hoten om ytterligare tullar från amerikansk sida, visar att landet skulle lida stor skada av den typen av sanktioner.

Ekonomiska sanktioner är de fredliga maktmedel vi har att ta till.

Vi anser att Sverige uttryckligen ska protestera mot oacceptabla beteenden från Kinas sida.

Ett exempel är Kinas behandling av förläggaren Gui Minhai. Han togs tillfånga på utländskt territorium, fördes till Kina och har sedan förmåtts att offentligt ”erkänna sina brott” enligt ett mönster som verkar vanligt i den slutna kinesiska ”rättvisan”.

Den planerade utställningen på Fotografiska muséet i UNDP:s regi, som avlystes efter kinesiska protester, måste Sverige fortsätta att verka för att den kommer till stånd.  

Vi bör offentligt stödja Hongkongbornas protester mot den föreslagna lagen om utlämning till Kina vid misstanke om brott. Även i övrigt måste vi stödja Hongkongs ställning inom ramen för avtalet om ”ett land, två system”.

Det kan komma att kosta – men det får vi ta. Sverige bör dels i eget intresse, dels för världen i stort, ta ställning mot förgripliga kinesiska beteenden.

Vi har sedan länge en viss internationellt erkänd ställning som ett ”rättskaffens land” och det bör utnyttjas nu. Vi ska gå före om så krävs. Vi måste den här gången stå upp för våra värderingar och inte falla undan som vi gjorde under andra världskriget och under Sovjeteran.


Jan-Erik Vahlne, ekon.dr., Ekshärad, Värmland
Bo Vahlne, fil.dr., Butorp, Värmland


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM