ÅSIKT

Mäns våld – en böld i samhällskroppen

Biskop: Även vi i kyrkan behöver stå upp mot fysisk, psykisk och sexuell misshandel av kvinnor

Biskop Fredrik Modéus vill se en nollvision mot kvinnovåld och menar att samhället måste samverka för att nå dit: ”Också i kyrkan behövs rannsakan och självkritik. Bibeltexter om kvinnans underordning måste förstås utifrån dåtidens kontext. ”
Foto: LINA ALRIKSSON/TT
Biskop Fredrik Modéus vill se en nollvision mot kvinnovåld och menar att samhället måste samverka för att nå dit: ”Också i kyrkan behövs rannsakan och självkritik. Bibeltexter om kvinnans underordning måste förstås utifrån dåtidens kontext. ”
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. ”På ytan är Åsa en lyckligt gift kvinna. Hon bor i en villaidyll med gröna gräsmattor och prunkande rabatter. Åsa är mamma till två barn, social och utåtriktad. Men bakom den stängda villadörren döljer sig en annan verklighet. En verklighet präglad av utsatthet. En verklighet av våld.

Enligt en global forskningssammanställning från WHO (2013) har 35 procent av världens kvinnor någon gång utsatts för fysiskt eller sexuellt våld.

Mäns våld drabbar kvinnor över hela världen, i alla kulturer, sociala grupper och åldrar, oavsett religiös kontext. Men våldet äger inte bara rum långt borta, utan också i Sverige. I hemmet. Bakom ytterdörren till den plats som skulle vara tryggast. 

År 2014 presenterade Europaparlamentet en rapport där 42 000 europeiska kvinnor intervjuades om erfarenheter av sexuellt, fysiskt och psykiskt våld. Resultatet är inte oroande.

Det är fruktansvärt skrämmande. Enligt rapporten har var fjärde svensk kvinna över 15 år erfarenhet av att vara utsatt för fysiskt våld av sin partner. På en vanlig arbetsplats med 20 kvinnor handlar det alltså om fem av dem.

Och 10 procent har enligt rapporten erfarenhet av sexuellt våld. Det är lätt att säga att utsatta kvinnor ska bryta upp från en destruktiv relation. I verkligheten är det mycket svårt. Rädsla, ansvar för barn, oro för ekonomi, psykisk press, hoppet att den som slår kan bli annorlunda och vanan, normaliseringen av våldet, gör uppbrottsprocessen svår.

Mäns våld mot kvinnor är som en böld i samhällskroppen.

Ytterst handlar detta om demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Självklart ska samhälleliga institutioner arbeta för att identifiera utsatta kvinnor, stötta dem att bryta upp från en destruktiv relation och få möjlighet till bearbetning och nyorientering. Vi behöver också fortsätta utveckla former att arbeta med de män som utövar våld i nära relationer.

Ändå är det inte självklart att färre kvinnor därmed skulle bli utsatta. Det vore som om nollvisionen i trafiken skulle nås genom ökade resurser till räddningstjänsten och inte genom sänkta hastigheter, ombyggda vägar och förändrade beteenden.

Vi behöver rannsaka oss och tala mer om det som formar vårt samhälle. Om de djupt liggande, ofta dolda mekanismer som gör att vi behandlar pojkar annorlunda än flickor.

Varje år gör barnboksinstitutet en sammanställning av barnboksutgivningen i Sverige. År efter år visar statistiken att det är fler pojkar än flickor som är huvudperson i bilderböckerna. Pojken är aktiv, flickan passiv. Skillnaderna riskerar att befästas och följa med genom livet. Könsroller cementeras. Gamla normer låses fast i skruvstäd.

Också i kyrkan behövs rannsakan och självkritik. Bibeltexter om kvinnans underordning måste förstås utifrån dåtidens kontext.

I predikan behöver vi som är präster alltid formulera oss så att kvinnor framställs som fria, likvärdiga och jämställda, med samma rättigheter som män. Kyrkans strukturer behöver belysas och förändras. Vi behöver fler kvinnor som kyrkoherdar och som ledamöter i våra kyrkoråd.

Det är oändligt viktigt med en nollvision för mäns fysiska, psykiska och sexuella våld mot kvinnor.

En nollvision som inte bara leder till kortsiktiga åtgärder för att stödja redan utsatta. Vi behöver en nollvision som går på djupet. En vision om att ingen kvinna någonsin ska utsättas för våld. En nollvision där stereotypa könsroller en gång för alla läggs på historiens soptipp. En nollvision som innebär förnyat arbete med grundläggande frågor om kön, normer, inflytande och makt. 

Som kristen tror jag att människan är skapad till Guds avbild. För mig betyder det att varje människa har ansvar och frihet. Ansvar att leva sitt liv på ett sätt som upprättar andra, frihet att finna vägar att stärka människovärdet.

Kanske lyckas Åsa bryta upp från sin destruktiva relation och gå vidare. Hoppet är att hon också förmår erövra tillit, så att hon kan våga lita på en annan människa igen.

För varje utsatt kvinna är en utsatt kvinna för mycket. Och varje indirekt drabbat barn är ett drabbat barn för mycket.

Låt oss arbeta för att förändra destruktiva grundmönster. Låt oss sträva mot en nollvision för våld i nära relationer.


Fredrik Modéus, biskop i Svenska kyrkan, Växjö stift


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.