Kompetens före kön – allt annat är helt fel

Debattören: Vi ska uppmuntra och se till allas lika möjligheter att leva efter sin ambition

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-11-13

Att eftersträva jämställdhet är fullt naturligt – vi ska ges samma möjligheter. Men att lyfta fram det ena könet med anledning av att det berikar ett företag, en styrelse, en akademi eller en regering är fel, skriver Filip Bergqvist, doktorand i medicin vid Karolinska Institutet.

DEBATT. Som bekant gick en fjärdedel av Nobelpriset i fysik och ena halvan av Nobelpriset i kemi i år till kvinnor. Det var också det som skapade de stora rubrikerna, att två kvinnor belönades med nobelpris, inte att docent Donna Stricklands forskning ligger till grund för laserkirurgi eller att professor Frances Arnolds forskning möjliggör design av nya enzymer.

I stället för att hyllas för sina upptäckter, uppmärksammades de kvinnliga nobelpristagarna (igen) på grund av sina kön. Deras respektive Wikipediasidor är fulladdade med vilken rad i ordningen av kvinnor de är att belönas med olika utmärkelser.

Självklart är det fel att kvinnor har varit och är underrepresenterade inom positioner kopplade till makt. Men det är lika fel att hylla alla samtida kvinnor baserat på att de är just kvinnor.

Multitalangen Tina Fey lyfte smakfullt fram problematiken redan 2010 när hon som tredje kvinna belönades med Mark Twain-priset: ”I do hope that women are achieving at a rate these days that we can stop counting what number they are at things”.

Under hösten har vi kunnat följa diskussionerna beträffande valen av nya ledamöter till Svenska Akademien. Egenskapen ”kvinna” har varit extra viktigt att få mer av i stället för att fylla de tomma stolarna med personer som besitter rätt kompetens, som därtill kanske råkar vara just kvinnor.

Så sent som fredagen den 26 oktober i en intervju på SVT sade C-ledaren Annie Lööf att ”jag hoppas att jag under min livstid, och min dotter under sin livstid, får vara med om att Sverige också får en kvinna på den yttersta posten. Det vore väldigt viktigt för jämställdheten”.

Om företag med balans mellan könen är konkurrenskraftigare på sikt, torde det medföra att företag med skev balans med tiden fasas ut.

Allt fler institutioner bedriver kampanjer för en jämställd representation. Privata företag med män i ledande positioner pekas ut som trångsynta medan privata företag med kvinnliga ledare lyfts fram som nytänkande. Om företag med balans mellan könen är konkurrenskraftigare på sikt, torde det medföra att företag med skev balans med tiden fasas ut. Men i stället kommer krav på snabba och aktiva interventioner.

Identitetspolitiken målas upp som ett skyddsnät och en garant för en rättvisare värld. Det beskrivs som rätt ställningstagande för att få bukt med samhällets ojämställda utfall – alltså att allt kan förklaras med strukturer snarare än individuella insatser och ansvar. Men det här tankesättet är kontraproduktivt.

Vi får inte glömma skillnaden mellan lika utfall och lika möjligheter.
Att eftersträva jämställdhet är fullt naturligt – vi ska ges samma möjligheter. Men att lyfta fram det ena könet med anledning av att det berikar ett företag, en styrelse, en akademi eller en regering är fel. Man utgår då från att individer med en viss biologisk faktor också har vissa bestämda tankar och egenskaper. Det är inte heller försvarbart att unga måste ha förebilder av samma kön.

Vi ska inte bygga ett samhälle där vi minimeras till att fylla en kvot för att det ser bra ut på pappret.

Kvotering – oavsett åt vilket håll – leder kanske till det perfekta utfallet om man mäter jämställdhet i form av representation men det leder inte till ökad rättvisa i form av lika möjligheter. Vi vill behandlas utifrån våra meriter och kvaliteter – aldrig utifrån vilket kön vi har.

Vi ska inte bygga ett samhälle där vi minimeras till att fylla en kvot för att det ser bra ut på pappret.

Kön ska vara neutralt. Vi ska uppmuntra och se till allas lika möjligheter att leva efter sin ambition. Det är rättvisa.

Världen blir inte mer jämlik av att ge alla nobelpris nästa år till kvinnor eller av att bara välja in kvinnor i Svenska Akademin i fortsättningen. Inte heller om vi kvoterar fram en kvinna som statsminister. Utan det befäster endast bilden av att kön visst ska spela en roll.


Filip Bergqvist, doktorand i medicin vid Karolinska Institutet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln