Det är nog nu, svensk lön ska gälla i Sverige
Debattören: EU ska inte vara en gräddfil för marknadens krav
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-07-26
DEBATT. Hur många lastbilschaufförer ska tvingas laga sin kvällsmat på spritkök längs E4:an i sommar? Hur många anställda på caféer och uteserveringar ska jobba tredubbla skift, för att få en lön de kan leva på? Och hur många polska, rumänska och bulgariska byggare behöver söka skydd i de halvfärdiga hus de bygger, i brist på värdigt boende?
EU kan inte längre enbart vara en gräddfil för industrin och marknadens krav. I åratal har unionen haft företagens bästa för ögonen, nu är det är dags att sätta invånarna främst. Vi behöver ett EU som vänder sig till människorna och deras behov.
Om några månader samlas unionens ledare till socialt toppmöte i Göteborg. Där ska de diskutera hur människors sociala rättigheter ska kunna garanteras i EU. Då har de en unik chans att staka ut en ny väg som skulle gynna unionens 508 miljoner invånare.
Det handlar om att garantera människor lika lön för lika arbete, anständiga arbetsvillkor och en grundläggande social trygghet för alla.
För oss socialdemokrater är det här självklarheter som varje hygglig människa borde sträva efter. Och vi är inte ensamma.
När vi bad Sifo i en ny undersökning fråga vad svenskarna tycker, svarade sex av tio, eller 62 procent, att svenska löner och villkor ska gälla för alla som arbetar i Sverige, även för dem som kommer hit för att jobba en kortare tid.
Nästan lika många, nära sex av tio eller 57 procent, tycker inte att EU har lyckats skapa en grundläggande social trygghet för sina medborgare.
Budskapet är tydligt, det är nog nu. Nog med ökande klyftor och åtstramningar som rycker undan grunden för människors välfärd.
Efter nära tio år av nedskärningar i finanskrisens spår har klyftorna i Europa stadigt ökat. Arbetslösheten ligger i dag över 20 procent i Grekland och i Spanien och i flera andra EU-länder har massarbetslöshet blivit nästan det normala.
I Sverige kan vi glädja oss åt högkonjunktur och en arbetsmarknad som är ljusare än på länge. Men massarbetslösheten i Europa påverkar även oss. Den är själva motorn i den nedåtgående spiral som leder till lönedumpning och allt sämre villkor även i vårt land, trots brinnande högkonjunktur.
Det är inte svårt att förstå de länder som vill konkurrera med låga löner för att utveckla sina ekonomier, i hopp om att ge sina medborgare ett bättre liv. Men det är en kortsiktig och konfliktfylld väg. De 20 miljoner arbetslösa i Europa är precis samma tidsinställda bomb i dag som de var för 100 år sedan.
Därför handlar schysta villkor och grundläggande social trygghet inte bara om rättvisa. Det handlar också om att undanröja den grogrund för politiska spänningar och populism som skickligt utnyttjas av främlingsfientliga krafter.
Vi vet sen tidigare att det finns en förtroendeklyfta inom EU, en misstro mot vad unionen har att erbjuda i form av folkligt förankrad politik. Allt fler frågar sig också om det överhuvudtaget är möjligt för 28, och efter Brexit bara 27, länder att enas om en gemensam inriktning.
Men för oss är det absolut grundläggande att en gemensam marknad måste ha gemensamma regler. Inget företag i något EU-land ska kunna konkurrera ut andra med hjälp av usla villkor, dumpade löner och en arbetsmiljö som sätter människors liv och hälsa på spel.
Hela EU-samarbetet bygger på att vi utbyter erfarenheter och lär oss av varandra, hur vi i olika länder blivit framgångsrika på olika områden. Sverige rankas alltid bland de fem bästa länderna i världen att leva i, då är det självklart att vi ska dela med oss av de erfarenheter som tagit oss dit.
Därför stöder vi den viljeinriktning som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker tidigare i våras presenterade i sitt förslag till en ny social pelare för EU, ett socialt Europa.
Syftet är att lyfta upp den sociala lagstiftning och roll som EU redan har enligt sin grundlag, fördraget, men som har hamnat på undantag i den ekonomiska krisens spår.
Men en social agenda ska inte vara ett plåster eller ett sidospår, den ska genomsyra all EU-politik. Handelspolitiken ska ta hänsyn till fackliga rättigheter och företagens intressen ska inte gå ut över enskildas rätt till en lön det går att leva på.
I alla EU-länder ska föräldrar kunna kräva sin rätt att vara hemma med barnen när de är små och den som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet ska vara garanterad en grundläggande trygghet.
Marita Ulvskog, Europaparlamentariker (S)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.