Innan ni kallar oss lata – testa mitt jobb

Bemanningsanställd: Jag skulle vilja se dig klara ett halvår, Mats Persson

Jag jobbar på ett av världens största bemanningsföretag, här är man inte sjuk. Skulle man råka vara det så blir man jagad med blåslampa, skriver signaturen Stella, som svar på Mats Perssons (L) debattartikel från den 9 december.

REPLIK. Hej alla vuxna som sitter tryggt på sina positioner och tittar ner på oss ”lata” ungdomar. Visst är det skönt att gå till jobbet varje dag och känna att man är lite finare, lite bättre än oss värdelösa slöshasar som minsann bara missköter oss och sjukanmäler oss hipp som happ för att vi inte orkar gå ur sängen? 

Jag tror ni har missuppfattat verkligheten lite. 

Jag jobbar på ett av världens största bemanningsföretag, här är man inte sjuk. Skulle man råka vara det så blir man jagad med blåslampa tills man inte orkar mer och sen går man till jobbet med dödshosta och smittar ner ordinarie personal tills ingen kan jobba.

På mitt företag så är man inte vatten värd, du blir ihopblandad med dina kollegor och får höra att du inte är välkommen tillbaka till företag där du inte ens satt din fot. 

På mitt företag så lindar dina chefer in sina hot i mjuka ord, du går alltid runt i en konstant stress och har ont i magen.

När mobilen ringer så sjunker hjärtat som en sten. Kommer jag bli inkallad till kontoret i dag? Vem har sagt något negativt om mig? Ska jag bli utringd till det där hemska stället där du inte vågar öppna munnen av rädsla för att få en utskällning? På mitt företag så ljuger man för varandra, för lögner är bättre än sanningen och de enda som håller dig om ryggen är dina kollegor som lever i samma stress som du själv. 

Varför ringer de? Varför ringer de inte? Nej tyvärr, jag kan inte gå till tandläkaren, jag kan inte gå till läkaren för ingen kan jobba i stället för mig. 

Jag har kollegor som blir mobbade på jobbet, som får panikattacker och sjukskriver sig, som går in i väggen. Jag tappar hår, aptiten och livslusten. 

Trots att vi ibland känner att vi jobbar för ingenting så vet jag inga som sliter så hårt som mina kollegor. Det är de som lyser upp kontoret för de anställda, som kämpar i motvind, som tar på sig de konstigaste uppdrag med ett leende och tar hand om varann där ute. 

Lata? Nej, jag skulle vilja se dig ta över vårt jobb i ett halvår. Sen kan vi snacka.


Stella
Debattören skriver under pseudonym, redaktionen känner till hens identitet.


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.