ÅSIKT

Varför är ni tysta om Sölvesborg, M och KD?

Debattören: Att begränsa konsten är livsfarligt för demokratin

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT, LOTTE FERNVALL (Montage)
Som grundläggande demokratiska partier har KD och M en skyldighet att markera mot sina kommunpolitiker i Sölvesborg, skriver Lawen Redar.

DEBATT. Varken Kristdemokraternas talesperson i kulturpolitiska frågor eller Moderaterna vill uttala sig om Sölvesborgs kommunlednings inställning till samtidskonsten.

Med hänvisning till det kommunala självstyret frånskriver man sig ett kulturpolitiskt ansvar om att stå upp för den konstnärliga friheten.

I Sölvesborg har samstyret tagit fram 220 punkter som ska realiseras denna mandatperiod. Punkt 200 anger att konsten som köps in i kommunen ska vara ”tidlös och klassisk” och sättas framför ”utmanande samtidskonst”.

Ordförande för fritids- och kulturnämnden Rolf Hans Berg (SD) bekräftar i SVT Kulturnyheterna att det som ska köpas in ska ”tilltala flertalet medborgare.”

Självklart är det trevligt om konsten och kulturen tilltalar flertalet. Men begränsas konsten till tilltalighet frångår vi grundläggande principer kulturpolitiken bygger på. Principen om en armlängds avstånd handlar om att politiker inte ska styra konstens innehåll. Grunden till det är vår demokrati.

Utgår man från att all konst ska vara tidlös och klassisk får vi enbart konsumtionskultur som levererar marknadsestetik. Den radikala estetiken som handlar om det offentliga och det icke kommersialiserade, det som vågar utmana demokratin och som vitaliserar yttrandefriheten. Vad ska hända med den?   

Samtidskonstens existens bygger på provokationen och vilka frågeställningar som utvecklas när man gör avkall på traditionella och estetiska värden.

Missaktningen mot samtidskonsten är ofta en vanlig inställning. Det nya är att politiker klappar missaktningen medhårs i stället för att försvara den konstnärliga friheten.

Det är värt att påminnas om att det inte alltid har sett ut såhär. Otvetydigt har demokratiska partier stått på den konstnärliga frihetens sida.

I en europeisk kontext växte samstämmigheten efter murens fall: Aldrig igen skulle museer och konsthallar beordras att ta ner verk. Aldrig igen skulle politiken instruera eller censurera konstnären.

Tynar försvaret av den konstnärliga friheten och den kulturpolitiska principen om att politiken ska hålla en armlängds avstånd från att styra konstens innehåll, riskerar vi att sätta demokratiskt illiberala prejudikat.

Gränsen till förbud står på konstens område, alltid nära.

Därför är det upp till demokratiska partier att bidra till en vital debatt. Men all form av inskränkning och instrumentalisering är livsfarlig för ett demokratiskt samhälle.    

Som grundläggande demokratiska partier har KD och M en skyldighet att markera mot sina kommunpolitiker i Sölvesborg.


Lawen Redar, kulturpolitisk talesperson (S)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM