Svininfluensan blir inte den nya pesten
Lisa Magnusson: Vi behöver allvarligare hot för att uppskatta livet
Är ni rädda för grissjukan? Alltså, på riktigt, är ni det?! Jag är det inte. Enligt alla beräkningar är inte svininfluensan värre än vanlig influensa. Symtomen är feber och frossa, hosta och halsont och huvudvärk, diarré, kräkningar, ja ni vet. 0,4% av de smittade dör, enligt Smittskyddsinstitutet, och den siffran är ändå beräknad på dem som söker hjälp. Alla som stannar hemma och lider i det tysta med en bytta glass och eftermiddagsteve räknas inte ens. Att den svenska staten planerar vaccinera hela landet saknar alltså verkligen allt vad rim och reson och proportioner heter.
Men! Jag tänkte förbise det där uppenbara med att läkemedelsföretagen tjänar pengar på vaccin, och att teve, radio och tidningar frodas av allt som liknar KATASTROFCHOCKSJUKA. Istället skulle jag vilja fokusera på den faktiska folkliga rädslan för svininfluensan. Den kan inte bara förklaras med massmedial indoktrinering, för det är ju jättemycket som sägs vara farligt nuförtiden: Solsken, chips, att prata med någon på internet. Men de vardagliga larmen får aldrig riktigt fäste i oss, det skall till något större. Typ svininfluensan.
Jag tror att grejen med svininfluensan är att den är katastrofen ögonblicket innan: det imaginära underliggande hotet som vi privilegierade behöver för att uppskatta våra enkla vardagliga liv och inse hur fint vi faktiskt har det. Vi måste ständigt påminnas. För ja, livscoacherna kan säga vad de vill, men lycka är inte ett naturligt tillstånd. Lycka är en sprittande känsla av att världen ligger öppen och att allt är möjligt. Jag tror att det är lite den förnimmelsen som svinflunsarädslan inger människor, på sitt eget svindlande, sugande, snedvridna sätt. Vi låtsas att döden flåsar oss i nacken och det gör våra liv så mycket mer värdefulla.
Grejen är bara att svininfluensan tyvärr inte kommer att bli den nya pesten, den kommer inte att bestå. Från djupet av mitt goda hjärta skulle jag därför vilja ge er något som är på riktigt, en rädsla att hålla fast vid när åskan går. Därför säger jag DIVÄTEMONOXID.
Divätemonoxid är ett doft- och smaklöst kemiskt ämne som kan vara dödligt även i mängder så små som en enkrona. Miljontals människor dör varje år till följd av överdosering, och så gott som samtliga dödsfall som inträffat efter intag av ecstasy beror egentligen på divätemonoxid. Men om detta talar man tyst. Höga koncentrationer av divätemonoxid påträffas bland annat i cancertumörer, försurade sjöar och slutförvaring av radioaktivt avfall från kärnkraftverk. Det har en nedbrytande effekt på metaller och orsakar påtagliga skador vid längre kontakt med mänskliga vävnader, i värsta fall leder det till förruttnelse, eeew eeew eeew. Redan hos veckogamla foster kan man uppmäta betydande halter av ämnet. Det här är inga kontroversiella uppgifter, vetenskapen känner väl till problemen. Ändå förbjuds inte skiten. Kanske för att svenska staten äger och hanterar en stor del av divätemonoxiden vi kommer i kontakt med? (sade hon konspirationsteoretiskt.)
Det är No-Google-dagen idag, så googla inte nu. Begrunda istället det faktum att det är bakom okunskapens och desinformationens dimridåer som vår tids största skandaler har ägt rum.
Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.
Läs hennes blogg här.