Skräm inte upp ditt barn för coronaviruset

Psykoterapeut: Det är ditt ansvar som förälder

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-03-03 | Publicerad 2020-03-02

Mina råd till den som har rädda barn är: låt barnet prata och berätta om rädslan och oron. Var förstående och bekräftande av känslan, men försök att hålla isär att rädsla inte är samma sak som att något faktiskt är farligt, skriver Elin Lundberg.

DEBATT. Barnet X är förtvivlat rädd för corona och har vidtagit ”säkerhetsåtgärder”: barnet går med en buff eller halsduk uppdragen i ansiktet både inomhus och ute. Nu har lärarna satt ned foten och sagt att X inte får ha sin mössa i ansiktet under lektionerna. Katastrof för barnet – hur ska hen nu överleva?

Mina råd till den som har rädda barn är: låt barnet prata och berätta om känslan, rädslan och oron. Var förstående och bekräftande av känslan, men försök att hålla isär att känslan rädsla inte är samma sak som att något faktiskt är farligt. Många är till exempel rädda för spindlar utan att spindlar i Sverige är ett dugg farliga. Däremot kan de vara äckliga och obehagliga, ja.

När det gäller corona så är viruset farligt ur ett globalt perspektiv, men det är inte farligt inne i klassrummet på skolan denna dag.

Det blir en tillitsbrist från barnet att inte kunna lita på att vuxna gjort rätt bedömning – ja, corona är farligt i det stora hela men inte farligt här i klassrummet!

Barnet behöver dessutom hindras från att försöka lösa situationen på egen hand genom så kallade säkerhetsbeteenden, det vill säga att täcka mun och ansikte med tyg. Att göra så känns skönt i stunden (”jag tar itu med det farliga och skyddar mig”) men har flera nackdelar:

  1. Känslan av fara blir kvar i onödan
  2. Om barnet inte blir smittat kan barnet tro att buffen hade effekt
  3. Buffen har ingen som helst effekt utan är bara en snuttefilt (falsk säkerhet i värsta fall om smittan på riktigt skulle börja sprida sig här i Sverige)
  4. Barnet kan bli utsatt för mobbing och förakt av andra
  5. Barnet kan få en känsla av att ingen förstår – barnet är den enda som fattar och kommer att överleva … alla andra kommer att dö!

Det här är jobbiga känslor för ett barn och det är vi vuxna som måste bekräfta och trösta och lugna. Inte bara bekräfta – då är ni plötsligt två rädda personer i rummet (kan vara bra vid verkliga faror och ni måste springa för livet, men inte i nuläget).

Inte bara avfärda och lugna – då blir barnet övergivet i sina känslor och kan känna sig ensam och missförstådd.

Bra problemlösning måste till. Till exempel att tillsammans titta på nyheter och följa utvecklingen, att vara noggrann med att tvätta händerna och att avstå från resor till Italien och Wuhan. Du som vuxen måste hålla din egen oro inombords och hjälpa och stötta ditt barn. Oavsett hur du själv känner det.

Det är verkligen inte lätt att veta hur en ska göra när barnet är skrämt och upprört, oavsett om det handlar om corona, äckliga och farliga sniglar, eller dödsbringande ankarliftar i fjällen. De flesta av oss tar spontant till säkerhetsbeteenden, undvikanden eller att vi om och om igen försäkrar barnet att inget farligt kommer att hända. Det kommer barnet att genomskåda och bli oroligt igen.

Du som förälder är ansvarig för att inte, på längre sikt, göra ditt barn mer rädd och osäker genom att barnet lämnas med sina säkerhetsbeteenden, undvikanden och ständiga trygghetsförsäkringar från dig. Det är jobbigt att vara rädd. Men det hör till livet.


Elin Lundberg, leg psykoterapeut, socionom, föreläsare, författare till boken ”Håll om mig, släpp mig fri – om barns anknytning till föräldrar” (Visto förlag 2019)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.