Våt ängsmark, okej?!!

Lisa Magnusson om att kallas fitta på nätet

Det pratas om näthat och det ropas på polis och jag funderar över vad anonyma främlingar skulle kunna säga som är så farligt, egentligen.

Att någon är dum i huvudet och ful och oknullvärdig? Mm, hej och välkommen till internet, denna sköna nya värld där även folk som inte törs stå för sin åsikt kan säga sitt hjärtas mening. Det är ju inte som att de inte tycker samma sak bortom tangentbordet. Den enda skillnaden är att de i skydd av anonymiteten vågar säga det rakt ut:

Jag ÄR VIDRIG, oh yes.

Jag SKALL DÖ, mm, men det skall vi väl alla och så länge ingen ger mig detaljer om när, var och hur så tar jag dylika hot med en stor skopa ro.

Jag ÄR EN RIKTIG FITTA, ja tänk att det är jag!

Länge var jag en sån där duktig feminist som ryggade tillbaka inför just ordet FITTA. Till mig kunde man säga ungefär vad som helst utom just det, jag bara: "Neeeej, fitta är något fint! Jag har hört att det är ett gammalt svenskt ord som egentligen betyder våt ängsmark! Våt ängsmark, okej?!!". Min relation till ordet för mitt eget kön påminde lite om vissa troendes relation till ordet gud.

Jo, jag har fitta. Men jag har också en rumpa, och trots det har jag aldrig fått panik eller känt mig träffad eller i behov av att förklara mig när nån säger: "Meh skit också!". Faktiskt säger jag själv ofta SKIT. Jag använder det väldigt godtyckligt - som förstärkande förled, som kraftord, som en raljant beskrivning över bajs. Och det har aldrig fallit mig in att tänka att det är taskigt mot alla som någonsin bajsat att använda ordet SKIT.

Jag känner att fitta kanske inte alltid behöver betyda något fint och bra. Att fitta kan få vara rått och fult och kanske äckligt också, utan att vi befittade nödvändigtvis måste få panik. Kanske skulle det rentav kunna vara av godo att FITTA inte blev en synonym för en fin, söt, våt liten ängsmark?

Hjalmar Söderberg sade det: Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

Och alla dramadrottningar som värjer sig mot hatet, inse att ni är priviligerade. Ni slipper känslan av att sträcka ut handen bara för att mötas av 0 kommentarer, 0 kommentarer, 0 kommentarer. Då är det bättre att vara en fitta.

Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.

Läs hennes blogg här.

Följ ämnen i artikeln