Jag lät min hand ta tag i hennes rumpa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-01-19 | Publicerad 2016-01-15

Debattören: Kvinnoförtrycket är så införlivat i vår manskultur att vi knappt märker det

När män tar för sig av kvinnors kroppar – då är det ett mansproblem. Inte ett invandrarproblem, skriver debattören.

DEBATT. Det började i mellanstadiet, nästan som en lek. Vi killar jagade tjejerna, ryckte åt oss deras mössor, som troféer. När våren kom ändrades reglerna. Tjejerna jagades in på toan där killarna kikade ner innanför byxorna på dem. Att jag sällan var med berodde inte på att jag inte ville utan på att jag inte vågade – det var de tuffa killarnas lek. Vanliga svenska killar som tog för sig av tjejernas kroppar.

Efter gymnasiet bodde jag i kollektiv, vi var fem grabbar i en villa. En dag fick jag höra att en av de andra hade våldtagit en tjej, på en fest i huset. Han försvann från stan, vi trodde att han aldrig skulle våga visa sig igen. Men på utflyttningsdagen dök han upp för att hämta sina grejer. Han hjälpte till att bära i några timmar. Ingen nämnde vad som hänt. En vanlig svensk kille som tog för sig av tjejers kroppar.

Några år senare, på kickoff med jobbet. Teambildande övningar på dagen, disco på kvällen. En kollega dansade upp bakom en tjej och lät sina händer glida längs hennes kropp, jag såg hur besvärad hon var, hur han följde efter när hon drog sig undan. Ingen protesterade. Men jag minns hans min, så nöjd med sig själv. Till slut lämnade hon dansgolvet. Han dansade vidare som om inget hade hänt. En vanlig svensk kille som tog för sig av tjejers kroppar.

En kompis berättade att hans frånskilda farsa brukar åka till Thailand över vintern. Kanske är det inte han som köper sig småflickor, kanske är det nån annans farsa. Men nåns farsa är det. Vanliga svenska män som tar för sig av tjejers kroppar.

Jag har tappat räkningen på hur många tjejer jag känner som blivit våldtagna eller sexuellt utnyttjade. Av pappa, morfar eller chefen. En kompis, en pojkvän eller ett ragg. Om du inte på rak arm kan räkna upp tio kvinnor i din närhet som blivit utsatta så beror det bara på att de inte berättat för dig. Om du inte kan räkna upp tio gärningsmän så beror det på samma sak. De finns överallt. De svenska männen som tar för sig av kvinnors kroppar.

En kväll på krogen för drygt 15 år sen. Jag var full, riktigt full. Jag kände mig oemotståndlig, jag var kungen av dansgolvet. På väg till baren såg jag en tjej framför mig, hon kastade en blick bakåt och jag tyckte hon log mot mig. Jag lät min hand ta tag i hennes rumpa. Hon blev förbannad och hämtade en vakt. En kompis försvarade mig högljutt. Det kan inte ha varit han! Han skulle aldrig! Jag gömde mig i ett hörn och skämdes som ett djur.

Nej, jag skulle aldrig. Trodde jag, tills jag ändå gjorde det. Fast jag var både vänster och feminist. Det finns ingen ursäkt. Men med tillräckligt mycket alkohol i blodet så vann mitt kulturarv över min ideologi. Efter 25 år bland killar som tagit för sig av tjejers kroppar så blev jag en av dem.

Jag tror inte längre att det finns nån som ”aldrig skulle”. Ingen kan ställa sig helt och hållet över våra sociala normer. Det enda jag kan göra är att undvika att det händer igen, genom att vara en som säger ifrån och genom att alltid minnas stunden när jag insåg vad jag gjort och hur jag skämdes.

Men jag vet också att de flesta inte skulle skämmas. Det är så införlivat i vår kultur att vi knappt märker det. Vårt eget kvinnoförtryck har blivit till vår vardag.

Men när nån annan gör det. När ”nyanlända” förgriper sig på kvinnor i Köln eller antastar flickor på en konsert i Stockholm. Då vaknar de svenska männen till liv, då ska kvinnorna försvaras. Men en sak vet jag. När män tar för sig av kvinnors kroppar – då är det ett mansproblem. Inte ett invandrarproblem.

Måns Vestin

Ledamot i Vänsterpartiet Storstockholms antirasistiska utskott