Den som borde göra något åt saken är du

Debattören: Tycker du att samhället är på väg åt fel håll? Engagera dig

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-05-27

Under upploppet i Husby 2013 lugnade sig oroligheterna när vännerna Majid och Zakaria gjorde något aktivt i samhället och delade ut korv.

DEBATT. Någon borde göra något. Och denne någon är du. Jag vet att det är ett utmanande budskap. Särskilt när det kommer från en politiker. Men det behöver ju inte vara fel för det.

Att ta människors oro på allvar är viktigt. Det är så viktigt att det inte räcker att politiker gör det. Vi måste alla göra det. Vi måste ta ansvar för att motverka det som gör oss och andra oroliga.

I en tid där ett fåtals viskningar håller på att växa sig till ett allmänt rop efter en stark man som tar tag i samhällets problem, måste vi inse att det är vi alla som visar oss vara starka. Annars kommer vi att ångra oss.

Om man är orolig för klimatförändringarna bör man själv fundera på hur man lever. Om man är orolig för brottslighet bör man göra allt för att inte göda kriminella gäng. Om man är orolig för bristande engagemang bör man engagera sig.

Politiker bör göra sitt till. I själva verket är ansvaret särskilt stort för den som gör anspråk att fatta beslut som gäller många, den som gör anspråk på att bli förtroendevald.

Men man kan inte undvika sitt eget ansvar genom att peka på andra. Visst, man gör en viktig insats genom att rösta på det parti man tycker har viktiga förslag för att motverka det som väcker oro eller förstärka det man tycker inger hopp.

Och man gör en viktig insats när man påminner oss politiker om detta ansvar. Men det innebär inte att man avsvär sig sitt eget ansvar.

Jag lovar som liberal politiker att göra vad jag tror är rätt för skolan, sjukvården, tryggheten och integrationen. Jag hoppas få många väljares stöd för att genomföra mitt program. Men du som inte är politiker måste också göra ditt.

Om var och en av oss lovade att i vår vardag ägna lite mindre tid åt sociala medier, lite mindre tid till slötittande på teve, lite mindre tid åt att klaga på andra och lite mer tid åt att bidra till det gemensamma så skulle världen bli rätt mycket bättre.

Tänk om alla vi som oroar oss för tryggheten på gator och torg ägnade en kvart varje måndag åt att finnas närvarande där otryggheten är som störst. Tänk om vi varje tisdag påminde en ung människa om hur viktigt det är att läsa läxorna. Tänk om vi motionerade lite varje onsdag. Tänk om vi ägnade det främmande, det vi ännu inte vet något om, en stund varje torsdag. Tänk om vi varje fredag hjälpte en ny i Sverige att förstå vårt samhälle och det svenska språket. Tänk om vi varje lördag träffade en som känner sig ensam. Tänk om vi varje söndag så långt vi kan avstod från sånt som förstör klimatet.

Ja, mitt lilla bidrag kanske inte förändrar världen. Men om man verkligen vill förändra världen hjälper det inte heller att knyta näven i byxfickan.

Det hjälper inte att gnälla. Det hjälper inte att proteströsta. Det hjälper inte att skriva elaka mejl till tjejer som man tycker är för framgångsrika.

Under en valrörelse brukar partierna vässa sina löften. Och till skillnad mot vad de flesta tror visar forskning att de flesta vallöftena faktiskt genomförs. Men det räcker inte med politik. Socialdemokraterna må lova det starka samhället, men ett samhälle blir inte stark av enbart politiska beslut. Det krävs också att de som lever i gemenskapen bidrar till det gemensamma, så långt man kan och förmår.

Så jag tänkte nog inte nöja mig med de vallöfte som mitt parti, Liberalerna, presenterar för att lyfta skolan och förbättra integrationen.

Jag tycker att jag har ett ansvar också som människa att bidra. I min privata vardag försöker jag bidra till att det blir bättre för andra, men jag kan göra mer.

Så tycker jag fler, såväl politiker som ickepolitiker, bör tänka. Vi behöver alla bidra till en bättre gemenskap. Nu och i framtiden.


Christer Nylander, gruppledare för Liberalerna


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.