Klåfingriga politiker styr i socialtjänsten
Debattören: Låt dem som har kompetens fatta beslut i känsliga familjefrågor i stället
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-03-31
DEBATT. För fyra år sedan valde jag att berätta min historia i Aftonbladet om hur det var att växa upp med en förälder som led av psykisk ohälsa.
Jag gjorde det för att jag via mitt politiska engagemang ville förändra livet för alla de barn som växer upp under tuffa levnadsvillkor med arbetslöshet, missbruk, våld eller psykisk ohälsa hemma.
Sedan valet 2014 har jag, som vice ordförande i socialnämnden, fått möjlighet att iaktta socialtjänstens arbete inifrån och kan konstatera att det finns stora brister i omsorgen för barn och unga.
Varje vecka möter jag barn som glidit igenom socialtjänstens skyddsnät och som lever i misär under samhällets radar. Barn som kan vara högpresterande i skolan eller som på olika sätt slår knut på sig själva för att ta hand om sina föräldrar och som gör allt för att dölja för omvärlden hur de har det hemma. Barn vars vardag jag med smärta kan känna igen mig i.
Med sorg i hjärtat måste jag konstatera att inga politiska beslut har tagits under nuvarande mandatperiod, som på allvar har förändrat socialtjänstens arbetssätt för att hitta och hjälpa de barn som far illa.
Alltför ofta ser man att det är samma namn som återkommer inom socialtjänstens verksamhet under många år, från förskolan och ända upp i vuxen ålder. Om man omfördelar socialtjänstens resurser och prioriterar det förebyggande arbetet kan stora besparingar göras, både när det gäller individuellt lidande och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Genom att ge socialtjänsten möjlighet att arbeta förebyggande med kontaktskapande hembesök, närvaro i skolan och genom att finnas tillgänglig på platser och tider där socialsekreterarna inte finns i dag, kan en modern socialtjänst byggas.
För att bygga en modern socialtjänst krävs det också att den politiska styrningen inom socialtjänsten reformeras.
Socialtjänsten är det enda verksamhetsområde i en kommun där fritidspolitiker tar beslut om enskilda individer. Detta sker utan något krav på kompetens eller särskild kunskap om socialtjänstlagen och oftast utan något möte med individen.
Det kan handla om barn som farit mycket illa och ska omhändertas, få vård eller ges nya vårdnadshavare. Det är också fritidspolitiker som lämnar yttrande om adoptivföräldrars lämplighet.
Dessutom råder det en närhetsprincip som innebär att det är lokala politiker som ska fatta beslut i individfrågor för närboende, vilket äventyrar den personliga integriteten och ökar risken för jäv.
Politiker ska inte besluta om människors mest privata familjefrågor. Då riskerar alla enskilda ärenden att avgöras och vara beroende av vilken politisk majoritet som styr kommunen.
För att människor ska kunna känna förtroende för socialtjänsten måste också ansvarsutkrävande kunna ske. Därför bör socialsekreterarnas yrke bli ett legitimationsyrke där socialsekreterarna, precis som många andra yrkesgrupper, själva får ta ansvar för sina ställningstaganden och individen kan överklaga beslutet.
Att omhänderta och frihetsberöva ett barn är en av de tyngsta insatser socialtjänsten kan göra. Det borde krävas erfarenhet och seniora tjänstemän som tar det beslutet, inte fritidspolitiker. Det är dags att utvärdera hur ungdomar placeras, vilka insatser som görs och vilken erfarenhet som krävs för att få fatta beslut.
Barn och unga som kommer i kontakt med socialtjänsten är bland de mest utsatta individer vi har i Sverige – det vet jag av egen erfarenhet. De förtjänar att få möta en modern socialtjänst som arbetar kunskapsbaserat med individen i fokus och utan politisk klåfingrighet i sina ärenden.
Andréa Ström, vice ordförande socialnämnden Stockholms stad (M)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.