Kinas mål: Skrämma oss till underkastelse
Debattören: Sverige måste förstå att diktaturen är ett hot – innan det är för sent
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-02-13
DEBATT. Just nu pågår en annan tyst diplomati: Den kinesiska regimen försöker mobilisera sina ”vänner” för att övertyga den svenska regeringen att sluta prata om den fängslade svenske medborgaren Gui Minhai: För jobbens skull, för investeringarna, handeln, ja för Volvos skull.
Vi borde be Kina om ursäkt, för att vi dumt nog krävt att han får resa hem. Acceptera att han torteras till döds av regimen. Acceptera förödmjukelserna från Peking. Avskeda alla ministrar som sagt emot. Bara vi tar skeden i vacker hand, så blir allt bra!
Hemma i den kinesiska maktens korridorer resonerar man ungefär såhär: Vi tvingade ju ner Norge på knä: Vi frös ut dem några år, för att de vågade ge Nobelpris till en dissident. De kröp till korset och uttalade sin stora respekt för Kina. Sen fick de sälja lax igen (och Liu Xiaobo gick hädan). Sverige ska näpsas likadant. De är också ett futtigt litet land.
Visserligen har de ju EU, och Tyskland törs fortfarande protestera, men de får nog ingen riktig hjälp: Vi har ju lyckats splittra EU så pass, att vi fick Grekland att lägga in sitt veto när kinesiska "mänskliga rättigheter" stod på dagordningen.
Finns det en logik här? Kanske det. Den handlar om makt och kontroll. På hemmaplan investerar Kina enorma summor i övervakning, censur och kontroll, allra otäckast i det hårt förtryckta Xinjiang.
Man för en expansionistisk, ofta neokolonial politik jorden runt och annekterar sina grannländers hav och öar som man bygger flottbaser på (efter att dyrt ha lovat att aldrig göra det, och i strid med internationell rätt). Vapenskramlet är inte begränsat till närområdet: I somras skickade man krigsfartyg att samöva med Ryssland i Östersjön, och man gratulerade Ryssland till annekteringarna i Ukraina genom att skicka Kinas hederstrupp att marschera på Röda Torget.
I den hotbilden passar det fint att tvinga Sverige till underkastelse via det symboliska fallet med en ensam medborgare och hans rättigheter. Så ska man förstå de groteska turerna med Gui Minhai som nu återigen tvingats bekänna sina synder på tv, ett stalinistiskt spektakel.
Man bryr sig inte särskilt mycket om trovärdigheten – även om några kanske faller för det. Det som betyder något är maktspråket: Man vill skrämma till underkastelse genom att visa att man kan gripa vem som helst, få dem att säga vad som helst. (Man använder välbeprövade tortyrmetoder som inte lämnar synliga spår. Ofta behöver man bara hota med vad som skulle kunna hända offrets mamma, eller andra nära och kära).
Men varför godtyckligheten? Han var ju ”fri” (efter låtsasstraffet för trafikincidenten – en avledande manöver). Svenska ambassaden skulle äntligen få träffa sin medborgare, tack så mycket. Men så fungerar inte Kina.
Alla som arbetat i Kina vet hur saker och ting ofta ändras i sista minuten. Brottsrubriceringar och liknande är ovidkommande. Systemet bygger inte på lag och rätt utan på vad partipamparna råkar behaga: Grip honom! Få tyst på honom! Bah, låt honom gå. Nej för sjutton, ta död på honom! Han kanske vill försöka säga något. (Det fria ordet är, fegt nog, det som de är mest rädda för.)
Vi kan föreställa oss att det utgick ett irriterat påbud från högre ort någon gång på hösten 2015. Underhuggarna fick order att få tyst på bokhandeln Causeway Books, som blivit populär bland kinesiska besökare i Hong Kong. Man sade kanske bara: ”Se till att den upphör. Och få tyst på alla inblandade”.
Sedan rullade kidnappningarna igång, och den lydiga militärjuntan i Thailand hade inga invändningar mot bortförandet av Gui Minhai.
Hong Kong skulle skrämmas, i samma svep. Nu liknar det mer och mer diktaturens Kina. Det är slut med Causeway Books. Fria val får man absolut inte ha. Den en gång respekterade tidningen South China Morning Post, som numera ägs av kinesiska internetjätten Alibaba, blev denna gång medbrottsling: Man lät sig inbjudas av den kinesiska polisen att ”intervjua” tortyroffret Gui Minhai, mellan tortyromgångarna – precis som i kinesiska så kallade "media."
Farväl, Hong Kong. Så går det när man har kinesiska ägare. I dag Hong Kong, i morgon Sverige och Europa? Sverige måste nu koordinera med Europa om kraftfulla protester.
Statsministern bör dessutom ta ledningen i en översikt av hela den europeiska politiken mot Kina. Vi kan inte längre sälja ut viktig infrastruktur och teknik som Kina kan använda mot oss.
Kina är inte ett vänligt sinnat land med självständiga företag, utan en farlig diktatur som öppet hotar vår demokrati och frihet. Vi måste hantera dem därefter, innan det är försent, inte bara för Gui Minhai men för oss alla.
Magnus Fiskesjö, före detta kulturattaché vid svenska ambassaden i Peking, chef för Östasiatiska museet, sinolog sedan 1977, gammal bekant till Gui Minhai, numera professor vid Cornell University, USA
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.