Handlar inte om ”rätt blandning av elever”
Replik från Friskolornas riksförbund om kamrateffekten i skolan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-12-17
REPLIK. Julia Boguslaw, filosofie doktor i nationalekonomi och LO-ekonom, tror sig ha hittat ett universalmedel mot dåliga studieresultat. Genom att blanda elever uppifrån, ska den så kallade kamrateffekten slå igenom.
Låt mig konstatera att den rapport från Skolverket om elevernas familjebakgrund som refereras inte på något sätt är ett bevis för kamrateffekten.
Jämfört med 1990-talet har förvisso skolsegregationen ökat på grund av boendesegregation. Men ser man till de senaste åren, då antalet friskoleelever dessutom ökar och är fler än någonsin, så har skolsegregationen (skillnaden mellan skolors elevsammansättning) stabiliserats. För gruppen utlandsfödda har skolsegregationen till och med minskat ända sedan år 2003.
Skolverkets rapport pekar också på att inga eller marginella förändringar finns i familjebakgrundens betydelse för de allra flesta elever under en lång följd av år.
Det är så gott som helt den växande gruppen utlandsfödda elever vars resultat slår igenom i statistiken. Detta är inte särskilt förvånande, med tanke på de stora utmaningar skolan har och har fått för denna grupp.
Om vi däremot tittar på gruppen med så kallad utländsk bakgrund, som även innefattar elever födda i Sverige med utländsk förälder, är betydelsen av deras socioekonomiska bakgrund snarare sjunkande.
För övriga nära på stillastående.
Har Julia Boguslaw funderat på om det kan bero på faktorer som hur skolan är organiserad
En intressant slutsats i rapporten är också att andelen av ökningen i studieresultat mellan skolor, så kallad mellanskolvariation, i allt mindre grad handlar om ökad skolsegregation, det vill säga den skolsegregation som är Boguslaws fokus.
Perioden 2000 till 2015 kunde skolsegregationen (elevsammansättning baserad på elevernas bakgrund) förklara 72 procent av variationen i resultat mellan skolor. Men under perioden 2010 till 2015 sjönk den siffran till 57 procent. Hela 43 procent av resultatskillnaden har alltså sin förklaring i annat än elevsammansättningen.
Har Julia Boguslaw funderat på om det kan bero på faktorer som hur skolan är organiserad, om ledarskapet och att skolan har höga förväntningar på alla, oavsett familjebakgrund?
Det handlar inte om ”rätt blandning av elever”
Forskning visar att det absolut viktigaste för en framgångsrik skola är att det finns ett tydligt ledarskap, duktiga lärare, systematiskt kvalitetsarbete och höga förväntningar på alla elever såväl som lärare. Det handlar inte om ”rätt blandning av elever”.
Vill man verkligen komma till rätta med segregationsproblemen som finns i Sverige så börjar det med att alla ska få möjlighet att gå i en bra skola. Låt inte en social ingenjörskonstfixering skymma sikten för vad som kännetecknar bra och framgångsrika skolor.
Ulla Hamilton, Friskolornas riksförbund
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.