138 – Mitt desperata fem-i-tre-ragg
Lisa Magnusson om EU:s telekompaket och framtidens internet
Jag kollar min mejl. Eller, ja, ögnar igenom rubrikerna snarare. Jag har inte råd att läsa allt, för jag har inte abonnemang. Det är så tokdyrt och så ingår en massa program och sajter som jag ändå inte vill ha. Jag använder mest kontantmejl.
Kontantmejl innebär att man istället för fast månadsavgift betalar varje gång man läser eller skickar ett mejl. Inom Sverige är taxan helt okej, inte dyrare än att sms:a. Fast för mig som kommer ihåg hur det var när internet var fritt för alla och helt gratis känns det förstås konstigt att allt är så reglerat nu.
Msn kostar fortfarande inget, nej, men själv kommer jag inte åt mitt konto förrän nästa månad eftersom jag nyligen spred en länk som tydligen gick till upphovsrättsskyddat material, och så har jag använt förbjudna ord vid två olika chattillfällen. (”Hitler” och ”pedofil” var orden, för den nyfikna.) Så nu är jag avstängd i 30 dagar, och om det händer igen kommer Internationella Övervakningskommittén att strypa min internetuppkoppling fram tills nästa sommar.
Det känns som hundra år sedan nu, men jag älskade verkligen internet så jävla mycket en gång. 1999 var mitt 1968, och 2009 var för internet vad AIDS var för bögar. Den där berusande känslan av att allt och alla i hela världen låg inför ens hungriga händer ersattes snabbt av repression och restriktion och pestsmitta. Och den enda svensk jag vet som har tillräckligt med sponsorer för att kunna blogga regelbundet nuförtiden är Blondinbella.
Själv har jag bara min mejl kvar, och det är inte mycket bevänt med den. ”Want to enlarge your penis?” Nej tack, säger jag och rapporterar till Internationella Övervakningskommittén, för id-numret indikerar en 73-årig ryska, så jag är ganska säker på att det är stulet. Och jag vill inte riskera att dömas för medhjälp.
Sedan ser jag att jag fått mejl från en av mina vänner som också har Hotmail Kompis, så jag kan läsa helt gratis. Hon ba: ”Haha kolla det här!”. Men länken hon skickar går till en sajt som inte är certifierad av Internationella Övervakningskommittén, så jag vågar inte klicka. Ocertifierade sajter är alltid en chansning, och jag har inte råd med chansningar, för nästa gång jag gör något förbjudet blir jag avstängd från internet på riktigt.
Ni tror att det här är ett dåligt, långsökt skämt, eller hur? Men ikväll röstar EU om en lag som i förlängningen kommer att innebära just det scenario som jag beskrev ovan. Du kan ju tänka dig själv om telefonen var en ny uppfinning och politikerna bestämde att Telia måste hålla koll på folk så att de inte hittar på något förbjudet via telefon.
Det finns på riktigt ett sånt lagförslag vad gäller internet: Telekompaketet kallas det. Vårt smala lilla hopp heter tillägg 138. Tillägg 138 innebär att man inte skall kunna stänga av någon från internet bara sådär, utan att man åtminstone måste gå via en domstol. Det är 138 eller talibanlag, och det lutar åt talibanlag. Så var är alla indignerade nyhetsreportage? Var är de vildsinta, hetsiga debattsidebråken? Varför brinner det inte bilar utanför Rosenbad?
Ni är mitt desperata fem-i-tre-ragg, ja. Men om ni bryr er om er själva så kolla länkarna här intill och GÖR NÅT. Och jag menar nu. Ett litet mejl kan ni skicka åtminstone, och be en kompis göra detsamma. De röstar ikväll, politikerna.
Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.
Läs hennes blogg här.