Agera – annars slutar våra unga med fotboll

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-04-06 | Publicerad 2016-03-30

Debattörerna: När nya bostäder planeras måste idrotten få plats

Debattörerna från vänster: Jonas Gardell, Eva Brunne, Magnus Carlson, Karl-Erik Nilsson, Tommy Söderberg, Lars Lagerbäck, Marika Domanski-Lyfors och Lars Ekholmer (infälld). Bilden är ett montage.

DEBATT. Fotbollen, idrotten och folkhälsan är hotad i huvudstaden. För våra barns skull krävs åtgärder omedelbart.

Stockholm är Sveriges största fotbollsdistrikt, upp mot 200 000 personer är engagerade. Allt fler människor flyttar till huvudstaden och fokus är att bygga bostäder – men få bryr sig om fotbolls- och idrottsytor. Det här är ett hot mot folkhälsan och Stockholm riskerar att bli en svart fläck på fotbollskartan. 

Läget är allvarligt och kan bli ohållbar för barn och ungdomar. Bara fotbollen saknar 50 fotbollsplaner – för lek och allvar, friskvård och vettig träning på högsta nivå under ledning av ideella krafter. Staden, politiker och näringsidkare måste inse allvaret. Det som planeras i dag styr stadens folkhälsa och idrott i morgon.

Se på Stockholms nya bostadsområden: Nya Hagastaden, som ska stå klar till 2025 innebär 6 000 bostäder (varav hälften i Solna) och totalt får 50 000 arbetstillfällen (14 000 i Stockholm). Här finns ingen aktivitetsyta planerad! Norra Djurgårdsstaden (12 000 bostäder, 35 000 boende), utan fotbolls- eller aktivitetsyta planerad från start. I Hammarby sjöstad (11 000 lägenheter, 25 000 boende och 35 000 arbetande) byggdes en idrottshall och nu är en sjumanna-fotbollsplan på gång.

Ungdomar nekas i dag tillträde till föreningar – och absolut ingen vill ha det så. Men det går inte att bedriva en vettig verksamhet med hur många som helst i en träningsgrupp. Ofta tvingas fyra, fem eller sex lag, flickor och pojkar i varierande åldrar, dela plan för träning och det är en ohållbar situation. Det får till följd att ungdomar slutar spela alldeles för tidigt.

I landsorten är det motsatta förhållanden – ont om spelare och gott om planer. Föreningarna i huvudstaden kritiseras för att stöta bort ungdomar för tidigt i en elitfixerad verksamhet. Det ska absolut motverkas. Men om fotbollsytorna var flera skulle läget vara annorlunda och föreningarna också växa i antal. Positiva exempel finns – i Göteborg och Malmö har man ”byggt ikapp” plan-behovet.

Föreningar tar nu också emot många nyanlända. De flesta är unga och älskar just fotboll. På landsorten räddar nyanlända lag och föreningar och orter lever upp. I fotbollen lär de sig fungera tillsammans oavsett bakgrund. Det blir som ett samhälle i miniatyr. Stockholmsföreningarna gör allt de kan för att ta emot fler nyanlända, men behöver hjälp.

Våra tvååringar lever i dag med mobiltelefoner och datorer och det konkurrerar med fysisk aktivitet. Vi ser i rapporter en alarmerande utveckling av ungdomars allt större inaktivitet med för lite gymnastik i skolan. Avståndet till idrott ökar och då inte bara på grund av plan- och hallbrist. Livsviktig motion, fotboll och idrott, ger dessutom alla viktiga personutvecklande ingredienser.

Folkhälsan i storstaden har utmaningar. I Stockholms läns landstings folkhälsorapport 2015 slås fast att fysisk aktivitet har effekt på folkhälsan. När det gäller glappet mellan vad vi vet och vad vi gör, liknar situationen den som gäller för psykisk ohälsa. Det finns en omfattande vetenskaplig grund kring effektiva insatser för att främja fysisk aktivitet och kunskapen växer snabbt. Det är här den främsta utmaningen ligger – och det krävs stöd från andra aktörer, särskilt kommunerna, för att främja fysisk aktivitet hos invånarna.

Att planera för en miljö som främjar fysisk hälsa behöver inte vara dyrare än den planering som ändå genomförs. Små genomsnittliga effekter på stora grupper av befolkningen ger resultat, skriver Landstinget i sin rapport.

Vi föräldrar och ledare uppmanar Stockholm stad att på allvar ta med fotbollen – och all idrott – när framtidens stad ska planeras. Det går inte att vänta längre: det handlar om barnens framtida liv.

Eva Brunne

Magnus Carlson

Marika Domanski-Lyfors

Lars Ekholmer

Jonas Gardell

Lars Lagerbäck

Karl-Erik Nilsson

Tommy Söderberg

Aftonbladet
Debatt

Följ ämnen i artikeln