Glöm förorten – det är farligare att bo i stan

Debattörerna: Betydligt större risk att råka ut för misshandel och våldtäkt i innerstan än förorten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-07-20

Sannolikheten för att springa på en påtänd narkoman är betydligt större på Norrmalm och Södermalm än den är i Rinkeby och Tensta, skriver debattörerna.

DEBATT. Gång på gång rapporteras det om särskilt utsatta områden. En del polischefer tar i och benämner dem no go-zoner.

Vi bestämde oss för att titta i detalj på de olika stadsdelarna i Stockholm, för att se om de utpekade förortsområdena som Rinkeby och Tensta verkligen var de farliga områden där det begicks mest allvarliga brott. Och då inte minst våldsbrott. Så var det inte alls!

Para§rafs researchchef, Nina Silventoinen, och jag gav oss in och grävde i siffrorna för varje stadsdel i Stockholms kommun. Vilket inkluderar en del av de utpekade ”särskilt utsatta områdena”. Dessa områden skulle enligt olika rapporter bland annat innebära att kvinnor som bodde där var rädda för att gå till och från sin bostad.

De brott vi tittat närmare på är: Misshandel. Våldtäkt. Grov kvinnofridskränkning. Olaga förföljelse. Våld mot tjänsteman. Rån, inkluderat såväl grova rån mot banker och butiker som personrån. Och försök till mord eller dråp.

Vi har tittat på det sammanlagda antalet av ovanstående anmälda brott avseende de olika stadsdelarna. Och utgått från Brottsförebyggande Rådets statistik.

Att vi inte har med mord och dråp, beror dels på att de är förhållandevis så få att de bara skulle påverka helhetssiffrorna med någon eller några promille och dels att det är problem med statistiken för just mord och dråp. Det som av polisen från början förs in som misstänkt mord eller dråp har vid närmare granskning ibland visat sig vara en olyckshändelse, självmord eller handla om nödvärn. Alltså ett lagligt självförsvarsvåld.

Vi har granskat de senaste tio årens tillgängliga statistik, från och med 2007 till och med 2016. Och vi har utgått från den stadsdelsindelning som Stockholms kommun har gjort.

En stadsdel står då ut som den i särklass farligaste i Stockholms kommun. Det är Norrmalm, som inkluderar Vasastan, City och en mindre del av Östermalm.

Sju av de tio granskade åren har Norrmalm flest anmälda brott när vi räknar ihop ovan beskrivna brott. De tre år som Norrmalm inte är värst, är det Södermalm som är det.

I genomsnitt under de här tio åren är det varje år så här många anmälda brott av det här slaget:

  • På Norrmalm är det 3 063 brott.
  • På Södermalm är det 2 902.
  • I Stadsdelen Rinkeby-Kista är det 1 120.

Det är därmed närmare tre gånger större risk att bli utsatt för den här typen av brott på Norrmalm än det är i Rinkeby-Kista.

I stadsdelen Spånga-Tensta är antalet i genomsnitt 687. Vilket kan jämföras med till exempel Östermalm där det är 1 053 årligen.

Men om vi även tittar på narkotikabrott, allt från mindre förseelser till grova narkotikabrott, får vi då en annan bild? Nej, tvärtom så blir det ännu tydligare:

  • På Norrmalm är det i snitt per år 2 836 narkotikabrott.
  • På Södermalm 2 333.
  • I Rinkeby-Kista 641.
  • I Spånga-Tensta 394.
  • På Östermalm 670.

Sannolikheten för att springa på en påtänd narkoman är alltså betydligt större på Norrmalm och Södermalm än den är i Rinkeby och Tensta.

Någon kanske tycker att det här är konstigt eftersom inte minst olika polischefer framställer invandrartäta områden som Rinkeby och Tensta som farliga områden. Och i innerstaden med sina bostadsrätter som kostar många miljoner att köpa, bor det ju inte så värst många invandrare. Nej – just det.

Men kan man jämföra på det här sättet? Måste man inte se siffrorna i förhållande till hur många som bor i de olika stadsdelarna? Nej, för det här handlar om vilka geografiska områden som är farligast att befinna sig i oavsett om man bor där eller inte – och inget annat.

Men det är ju inte säkert att det är de boende i de där stadsdelarna som begår alla brotten där, kanske någon invänder. Helt riktigt. Men det har inte heller med saken att göra. Utan det här handlar som sagt om vilka stadsdelar man kan ha anledning att akta sig för.

De stadsdelar där det anmäls mest narkotikabrott, misshandel, våldtäkter, grov kvinnofridskränkning, olaga förföljelse, våld mot tjänsteman, rån, mordförsök och dråpförsök. Om man så vill – de stadsdelar som är ”särskilt brottsutsatta områden”.

Följaktligen ska vi kanske inte bli förvånande över att det råkar vara på just Norrmalm som statsminister Olof Palme mördades. Likaså utrikesminister Anna Lindh. Och att de få terrordåd vi haft i Stockholm har genomförts på just Norrmalm.

Inte heller är det speciellt förvånande att flest illegala spelklubbar och porrklubbar finns just på Norrmalm.

Finns det då anledning för alla de som arbetar eller bor på Norrmalm eller Södermalm i Stockholm, att vara oroade för att gå till och från sin bostad eller arbetsplats? Nej, Stockholm är i internationell jämförelse en ganska fridfull stad. Men det är alltså inte i några av de utpekade förorterna i Stockholms kommun som risken att råka ut för brott är störst.

Dick Sundevall, chefredaktör Magasinet Para§raf
Nina Silventoinen, researchchef Magasinet Para§raf

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.