Tio timmars väntan på polisen – är det okej?

Debattörerna: Regeringen måste agera när polisiär närvaro handlar om var du bor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-08-15

Om man bor, arbetar eller driver företag i vissa delar av landet så duger man utmärkt till att beskattas efter exakt samma regler som alla andra. Däremot kan man inte räkna med att staten i gengäld håller sin del av samhällskontraktet och bistår med polis när någonting händer, skriver debattörerna.

DEBATT. Rätten till trygghet och att polisen kommer till undsättning när vi behöver det borde vara något av det mest grundläggande i en fungerande rättsstat. Ändå har det blivit allt mer uppenbart att rätten till trygghet villkoras till var i landet man lever.

Om man bor, arbetar eller driver företag i vissa delar av landet så duger man utmärkt till att beskattas efter exakt samma regler som alla andra. Däremot kan man inte räkna med att staten i gengäld håller sin del av samhällskontraktet och bistår med polis när någonting händer.

Det senaste exemplet är när Eva Kristoffersson, som äger och driver Handlarn i Klimpfjäll, fick besök av inbrottstjuvar. Totalt försvann 200 000 kronor som tillhörde bland annat idrottsföreningen, fiskeföreningen och campingen.

Innan polisen kom till platsen hade tio timmar passerat. På den tiden kan man faktiskt köra hela vägen från Stockholm till Klimpfjäll. Eller så kan man köra tur och retur från Umeå.

Den långa väntetiden förklarade polisledningen till SVT med att ”det ligger väldigt avsides och det tar lång tid att åka dit”. Polisen skyller alltså på geografisk otur trots att Klimpfjäll ligger precis lika avsides som någon annan ort i Sverige. Klimpfjäll ligger precis där det alltid har legat.

Tvärtom är det väl så att polisens organisation ligger väldigt avsides från många orter, bland annat Klimpfjäll. Därför vore det betydligt bättre att skapa en organisation som är anpassad efter kartan än att tvinga kartan att anpassa sig efter hur polisen känner för att organisera sig?

Tyvärr lyckas polisen genom sitt agerande och sina uttalanden kring denna händelse också bekräfta den uppfattning många redan har: nämligen att polisens organisationsutveckling fokuserar på andra saker än medborgarnas behov. På så sätt blir det, dessvärre, fullt logiskt att en svensk myndighet på fullaste allvar påstår att en ort ligger ”avsides”.

Det är självklart att regioner där många människor bor har ett större behov av poliser, men när det sker genom att stora delar av län helt saknar polisresurser så blir situationen orimlig. Handlaren, campingen och alla andra i Klimpfjäll betalar skatt efter samma regler som alla andra och då är det oacceptabelt med utryckningstider som motsvarar en bilresa genom halva Sverige. 

När polisiär närvaro för den som utsatts för brott blivit en fråga om bostadsadress så håller inte staten sin del av samhällskontraktet.

För oss är det uppenbart fel och alldeles ohållbart. Förtroendet för rättsstaten måste säkras och det är snarast. Regeringen måste ta sitt ansvar i såväl styrningen som resurstilldelningen till de rättsvårdande myndigheterna.

Från Centerpartiets sida har vi föreslagit stora satsningar i vårt budgetalternativ. Vi bedömer att polisen behöver ett tillskott på närmare 9 miljarder för att klara uppgiften. Till det kommer förstärkningar till övriga delar av rättskedjan, som till exempelvis åklagarmyndigheten, på närmare en ytterligare miljard.

Ledarskap handlar om att fixa problemen, inte att fixa till mediebilden. Regeringen måste släppa prestigen och inse situationens allvar. För varje dag som går kommer det att bli svårare och dyrare.

Under förra året lovade rikspolischefen Dan Eliasson dyrt och heligt att bättre resultat skulle märkas av vid årsskiftet.

Sverige väntar fortfarande.

Helena Lindahl
Johan Hedin

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.