ÅSIKT

Landsbygden släpper ut minst – och straffas

Debattörerna: Inte konstigt att bensinskatten provocerar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Bara om landsbygdsbor har flera resealternativ och närmare till service, skolor och arbete kommer politiska beslut som höjningar av bensinskatten att förstås, skriver Åse Classon och Staffan Nilsson.
DEBATT

DEBATT. Bensinuppropet 2.0 är det senaste i en mängd landsbygdsuppror som startats de senaste få åren. Denna gång handlar det om att kostnader för nödvändiga resor slår extra hårt mot de som har långa resvägar till arbete och service men få möjligheter att resa kollektivt – framförallt boende på landsbygder.

Att minska på koldioxidutsläpp är en nödvändighet om vi ska lyckas rädda klimatet och jorden för framtida generationer. Men om en skatt ska användas som styrmedel för att minska bilåkning så behövs det alternativa ressätt som bilister kan använda sig av.

Om det inte finns några andra resmöjligheter så blir skatten ändå verkningslös och riskerar att ses som bara ytterligare ett sätt att försvåra och fördyra livet för landsbygdsbor.

Bakom ilskan hos hundratusentals medlemmar i Bensinuppropet 2.0 ligger åratal av centralisering, nedlagda byskolor och lanthandlar, omlokaliseringar av statliga jobb från mindre orter till Stockholm, nedskuren statlig och privat service, och så vidare.

I många fall leder nedläggningar av nödvändig service till mycket längre resvägar för landsbygdsbor.

De senaste få åren har både politiker och journalister och ledarskribenter uppmärksammat klyftan mellan land och stad. Steg har tagits för att minska den, till exempel genom omlokalisering av statliga myndigheter från Stockholm, ökade stöd till lanthandlar och satsningar på digitalisering.

Vi har varit positiva till dessa satsningar men, som märks tydligt i det enorma genomslag som både bensinupproret och andra landsbygdsuppror i sociala medier har fått, så har de inte räckt till för att skapa ett större förtroende för våra beslutsfattare eller större legitimitet för beslut som påverkar landsbygdsbor negativt.

Vår balansrapport ”Hållbarhet i hela Sverige” visar att storstadsbor står för de allra största utsläppen av växthusgas i Sverige. Hela 8,5 ton produktionsbaserade växthusgaser per capita och år släppte storstadsbor ut 2015, medans landsbygdsbor snittade 7,2 ton och glesbygdsbor 7,5 ton. Minst släppte småstadsbor ut: 5,5 ton.

Det är samma mönster för de utsläpp som kommer från konsumtion, men där är skillnaderna ännu större. Storstadsbors shopping och flygresor skapar större utsläpp än vad landsbygdsbors bilkörning och uppvärmning av sina hus gör.

Med dessa siffror i färskt minne är det inte konstigt att en höjning av skatten på bensin provocerar många boende på landsbygden. Men man ska inte glömma att landsbygden i allra högsta grad drabbas av klimatförändringarna.

Förra sommarens massiva bränder gjorde stor skada och skapade stor otrygghet. Landsbygdsbor är inte på något sätt omedvetna om de risker som klimatförändringarna utgör.

Samtidigt är det på våra landsbygder som nyckeln till klimatkrisen finns: det är här det går att odla hållbart och det är härifrån förnyelsebar energi och klimatvänligt byggmaterial kommer.

Och många klassiska landsbygdsfrågor är klimatfrågor. Satsningar på stabilt bredband, bättre infrastruktur, lokalt anpassad kollektivtrafik och närhet till service gör att fler kan flytta till landsbygden.

Det gör också att många fler kan arbeta hemifrån, resa klimatvänligare och kortare sträckor – och kanske även får mindre behov av konsumtion.

Om hela Sverige ska överleva klimatförändringarna krävs det snabba och genomgripande insatser som främjar hela landet. Bara om landsbygdsbor har flera resealternativ och närmare till service, skolor och arbete kommer politiska beslut som höjningar av bensinskatten att förstås.

Vi uppmanar därför våra politiker att genomföra de 75 punkterna i landsbygdsutredningen – för att hela Sverige ska leva.


Åse Classon, ordförande Riksorganisationen Hela Sverige ska leva
Staffan Nilsson, ordförande Riksorganisationen Hela Sverige ska leva


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM